torsdag 30/9 - lyckorus.

Okej, det blev inget recept till er igår men jag skaaa! Jag vet, jag vet, det var det enda ni tänkte på hela kvällen igår och antagligen det ni längtat efter hela dagen men det får helt enkelt vänta lite. Tänkte bara skryta om att jag även idag har haft en alldeles fantastisk dag. Gick upp supertidigt, åt frukost med min älskling för att sen åka till skolan tidigt för att få lite studiero. Det fick jag också, i 7 timmar! Hade min första labb sen gymnasiet och det var första gången i hela min naturvetenskapliga karriär som jag verkligen fattade allting och tyckte att det var kul. Jag börjar tro att jag kommer bli forskare även om jag sagt att det är något jag typ hellre dör än blir.

Cyklade (studentigt va?) sen till Lilla Torg där jag mötte upp Frida och Anna-Therese för middag på Koi och jag åt verkligen den godaste sushin jag någonsin ätit. Känns som en så överdriven sak att säga men jag fick liksom sitta och vara tyst för att jag blev helt insnöad på hur det bara smälte i munnen! Ja, jag satt tyst rätt länge! Inte hela tiden dock för såna här tjejkvällar är bland det bästa jag vet när man pratar igenom precis allt. Kan man göra hur många gånger som helst. När vi var klara där så gick vi till andra sidan torget där Malmös mysigaste kvällsöppna café ligger, Pronto, där jag åt en nästan lika galet god brownie. Såna sagolika smaker! Alltså hemligheten tror jag är att jag slutat röka och att smaklökarna verkligen börjar få nytt liv. Trodde bara att det var trams men nä, det var det nog inte. Kanske inte det där med cancer heller är trams? Kanske borde man någon gång lyssna på vad de vuxna säger? Kanske.

Usch, blir så illa till mods av att känna mig såhär lycklig. Faktiskt! Nu väntar jag bara på ett piano i huvudet ungefär. Helt störd och sjuk i huvudet sak att gå och vänta på men det är så jag rullar. Det känns dock som att jag kommer få vänja mig vid den här lyckokänslan den här gången!



Nu ska jag stänga av dator och mobil, byta om till något supermjukt och krypa ner.
Imorgon är det Fredag!


sparade det roligaste till sist.

Gjorde precis en broccoligratäng-grej med bland annat tre olika sorters lök i till min lökälskande pojkvän och mig själv. Tänkte faktiskt dela med mig av receptet sen för det blev så jävla gott men först ska jag avsluta de sista punkterna på min dagslista. Nu har jag verkligen inga ursäkter för jag har gjort ALLT jag kunde tänka mig att göra idag och om jag bara gör detta nu så har jag klarat av den där feta listan jag visade imorse. Behöver nog inte specificera vad det är för punkter jag har kvar egentligen..


liten to-do-uppdate för alla som bryr sig.


har man bara en hand ledig och hellre vill göra "tummen upp" än hålla i pappert så kan man göra såhär. Som ni ser så har jag hunnit med det mesta! Den uppmärksamme märker att jag även idag har haft svårt för att prioritera skolan. Tänker dessutom stryka det där med att vara ute en halvtimme för nu blev det molnigt igen. Tyckte väl att det kändes lite konstigt när det var sol...


Men jag har gjort en annan sak idag som inte var med på listan: Dålig kladdkaka! Såhär rinnig ska den alltså ej behöva vara men om sanningen ska fram så har jag aldrig lyckats med en kladdkaka. Det sägs att det ska vara det lättaste man kan baka men jag säger att det är Djävulens bakverk.

Så, Proceed with your day.


Onsdag 29/9

 Godmorgon!

Jag har minsann varit uppe sen klockan 7 jag och har nästan tvättat klart, ätit frukost och har plockat undan lite också. Igår lyckades vi nämligen städa igenom hela lägenheten (allt för att skjuta upp mina studier) så att den nästan är i klass med perfektion och med det kommer Erika-perfektionisten fram så nu måste allt vara fint hela tiden. Har till och med bäddat idag! Först klockan tio igår fick jag ro till att sätta mig och läsa vilket gjorde att jag stannade uppe till två men det är helt sjukt vad pigg jag är trots lite sömn. Det är verkligen sant att du blir piggare av att aktivera dig lite!

Idag så har någon högre makt redan bestämt att det ska bli en fantastisk dag för det finns inte ett moln på himlen och jag har massor som ska göras. Men det känns bra! Inte som det brukar göra för mig när jag har mycket planerat för planering brukar, för mig, vara relaterat till stor sorg i mitt bröst. Oklart varför jag blivit sån. Har man bara realistiska mål och känner sig lika duktig över att bädda sängen som att läsa ett kapitel Kemi så blir "to-do"-listan bara rolig att ha. Har dessutom börjat skriva upp punkter jag ska göra som jag bara precis känner för att göra vilket gör att man kommer kunna beta av fler punkter, ett enkelt sätt att lura sig själv till välbefinnande.

 


distraherad som fan.

Shit, jag betalar hellre räkningar än pluggar. Om jag var lika duktig på att koncentrera mig som jag är på att distrahera mig själv så... Ja, jag vet inte. Jag hade antagligen inte haft något att göra nu i alla fall då jag redan hade varit klar med allt. Attans.

jag har ont i huvudet.

Nu får det vara nog! Igår när jag fixade i garderoben så trillade en av de högsta lådorna ut men "Ingen fara" tänkte jag och började trixa med att få upp den igen. Ni vet när man ska lyfta upp något så är inte mjölksyran långt borta och att behöva stå och hålla upp en tung låda ovanför huvudet samtidigt som du ska försöka få den att glida in i rätt lådhack är tortyr för armarna. Såå jag tappade såklart den, rakt i pannan tappade jag den. Det gjorde så ont att jag faktiskt grät en skvätt, en ytterst liten skvätt - lite som att man bara drar in andan sådär hackigt och andas ut i flera småomgångar "fwfwfwfw,huhhuhhuh" en gång ungefär men jag trotsade impulsen att ringa någon och söka lite ömkan. Jag avstod, fortsatte och fick upp lådan och kände mig duktig.

Fan, nu blev detta alldeles för långt för att min fortsättning ska passa in.

Jag börjar om:

Vet ni vad? Igår så slog jag huvudet så hårt att jag började gråta men tyckte inte synd om mig själv så länge för det men det är sista gången jag gör det för karma jobbar antagligen så med mig att den fortsätter göra mig illa tills jag vältrar i självömkan för nu gjorde jag precis klassikern där man reser sig för snabbt så att inte hyllan ovanför ditt huvud hinner komma undan så ni kolliderar på precis samma pannställe som den översta lådan slog dig på innan. Det gör så ont att jag inte kan tänka klart.


hosta hela natten, skrämma slag på halva stan.

Vaknade precis efter ännu en helvetesnatt av konstant hostande fram till de riktigt små småtimmarna. Jag blir ju helt förstörd av detta! Ska det vara rättvist att hela mina dagar ska bli dåliga bara för att jag ska ligga och hosta hela nätterna? Det är liksom nackdelen med att plugga istället för att jobba där jag jobbade, att du inte kan sova dåligt och vara sjuk för då hamnar du efter utav bara fan och varje dag blir värre för du missar mer och mer. Att jag vaknade nu är liksom i klass med katastrof för jag behöver verkligen inte ha sovit bort 4 timmar av min dag. Fungerar man som jag så jobbar kroppen så att den känner sig ännu sjukare ju mer måsten du har, jag kan ju som bekant vara jävligt empatisk när det gäller mig själv. Jag borde, med mina mått, snart vara död så synd det är om mig.

Om jag ser det hela med lite vuxnare ögon så förstår jag också att det inte hjälper ett dugg av att gnälla och det enda receptet för att rädda denna dag är att köra minus fyra timmar trams och bara plugga lite intensivare. Det kommer gå vägen och jag kommer nog till och med hinna städa klart det jag inte hann igår. Ja, för jävlar vad jag städade igår! Var på Ikea också och handlade små pusselbitar som behövdes på vägen mot perfektion. Får visa någon dag! NU; frukost, bitchslap för min självömkan och organisk kemi.

AnnaK's bild från -08


ett helt land i förvirring.

Undrar hur Sverige ser ut utifrån just nu? Hörde att någon i Frankrike påstår att det är slutet på en epok i Sverige och att de då syftar på demokratin. Demonstranter som gjort sig kända som folkets röst och demokratins främste kämpar är nu de som protesterar mest högljutt åt just demokratin och jag kan inte ens bestämma mig på vilken sida jag står. Jag tycker också att folket ska göra sin röst hörd - Att vi visar utåt att minst 90% av befolkningen INTE tycker så. Jag tycker att SD ska frysas ut och mobbas så att de sen inte har mer idiotiska saker att säga utan istället sitter och gnyr försiktigt när jag än en gång höjer handflatan. Men det är ju JAG! Sånt jag skriver här och som gurglar upp ur strupen allt som oftast som jag i grund och botten inte håller med om. Jag har alltid känt mig så stolt över att bo i ett land där vi värnat så om mänskliga rättigheter så som yttrandefrihet, trosfrihet, pressfrihet osv men så är det ju inte längre. Det är ingen som värnar om det. Det är så pinsamt att vi har ett parti i riksdagen som är främlingsfientliga, det är pinsamt att det är detta parti som värnar mest om yttrandefriheten av alla partier i riksdagen just nu och det som käns pinsammast är att ingen verkar veta vad de sysslar med.

Jag vill ta avstånd och inte tycka något längre för jag håller inte med någon. Jag vill bli en sån som inte hänger med i någonting utan går runt i min egen bubbla av lyckligt oventande och ha det bra och jag förbannar min stora käft som aldrig kommer låta mig leva så.

Ah vet ni vad är det inte bättre att jag bara listar upp allt jag är irriterad på sen så ska jag sluta tjata om detta en gång för alla, kanske.

Saker jag skäms över i Sverige:
- SD
- Ipred
- Lars Ohly
- Kissie
- Utförsäkringar på sjuka människor
- AFA-demonstranter
- Kollektivtrafikens höga priser
- Idol
- De som varken utbildar sig eller skaffar jobb och vill ha massa pengar ändå.
-

Äsch nu kommer jag inte på mer och jag kan faktiskt inte spendera hela dagen åt att sitta här och vara bitter. Känner att jag fått det mesta ur mig nu, tack för att ni lyssnade!

tiden har alltid varit min svurne fiende.

Gick inte alls och pluggade direkt utan fastnade för att kolla upp hur jag var för 4 år sen. Vad var det egentligen som var så mycket viktigare än kemi? Detta är tjusningen med internet! Letade upp vad jag lagt ut på bilddagboken för exakt fyra år sen och hittade denna bild.

 

Och funderar på vad jag hade sagt till henne. Skillnaden är inte stor, har fortfarande mörkt hår och snebena. Kanske inte känner att tiara är min grej längre direkt men största skillnaden ser man inte. Vad hade denna rebenschoppenbrutta gjort om hon visste vad som väntade de närmaste åren? Hon hade nog för det första haft väldigt svårt att förstå att någonting skulle kunna betyda mer och vara jobbigare än livet som en missförstådd tonåring. Är det inte så för alla?

Detta är bildtexten till 20/9 - 2006:

Shit, vad tiden går fort. Jag hinner inte med alls. och det är så fruktansvärt frustrerande.. Man tycker att det ska gå långsamt när det är jobbigt och tråkigt men nope, allt går fanimej fort.. jag blir så sjukt stressad. Jag vill inte gå ut gymnasiet! jag vill inte bestämma vad jag ska jobba med! jag vill inte vara ensam.. Fan ja, idag har varit riktigt, riktigt jobbigt.. Denna bilden är förresten ifrån i lördags (16:e) när anna hade stugfest. Vilket var riktigt kul, synd att det blev helt sjukt sen framåt småtimmarna när jag bestämde mig för att lämna festen för att åka på artonårsfest.. Har deffinitivt varit en av de sjukaste helgerna på länge.. inte på något positivt sätt.. och ändå är det redan onsdag, snart är det fredag igen.. SÅ JÄVLA OBEHAGLIGT! KAN DET INTE BARA STANNA UPP FÖR EN LITEN STUND?!

Jag känner mig sentimental idag.

vilken tur att man blir äldre.

Nu har skolan kommit igång på riktigt känns det som och det är så roligt. Jag är så glad över att ha fått en ny chans i kdå jag inte kunde brytt mig mindre om reaktionsformler på gymnasiet. Antaglien för att jag aldrig i min vildaste fantasi kunde se att jag skulle ha nytta av det för kemist skulle jag i alla fall inte läsa till eller jobba som. Tji fick jag! Det är så irriterande att vara efterklok. Varför trodde jag att jag visste något för 4 år sen när jag helt uppenbart inte visste någonting?

Så, nu var det ca tio minuter sen jag skrev senaste meningen. Funderade på att skriva ner allt jag tänkte i de här tio minuterna som jag stirrat ut genom fönstret men det har varit så invecklat att ingen kommer fatta. Vad jag kom fram till var i alla fall att jag inte alls önskar att jag var en plugghäst som fattade allt från början för då hade jag bannemig inte varit den jag är idag. Jag hade men stor sannolikhet inte suttit och skrivit det här, kanske hade jag läst det här fast skrivet av någon annan och tyckt att personen i fråga var helt dum i huvudet. Ja, lätt att jag hade tyckt det. Jag måste vara sjukt frustrerande för en väldigt fokuserad person.

Någon annan än jag som tyckte att det blev lite flummigt där? Nåja, detta har tagit tillräckligt lång tid. Ska städa sovrummet och göra i ordning mitt skrivbord där så att jag får en inspirerande arbetsplats. Sen blir det plugg!

politik är skit.

Sitter på kära facebook och fick en impuls av att rensa i min vänlista så att jag inte har några vänner som röstar på SD men blev plötsligt så trött. Varför är man så jävla typisk? Vad i hela friden hade blivit bättre om jag hade gjort så? Ska jag även rensa ut vännerna som röstar på vänstern? Nej, för då hade jag fått ta bort flera betydande vänner från min lista och det skulle jag aldrig få för mig för din politiska åsikt är inte allt.

Min poäng är att, även om jag konstant pratar om det, så är jag så jävla trött på politik egentligen. Jag är så trött på hur mycket det påverkar oss. För ett par månader sen var det ingen som skrev om sina politiska åsikter på News feed och nu gör alla det. Alla har rätt också och de som inte tycker som jag har fel. Undertecknad är inräknad i "alla" och kanske speciellt såna som jag som tenderar att vara riktiga besserwissers allt som oftast.

Detta är kanske bara ett problem när man är ung och fortfarande tror att det du säger spelar roll för om ett par månader framåt så kommer ingen längre att bry sig. Få kommer ens att följa upp regeringens vallöften och desto fler kommer att ha glömt vad det ens var för löften. I slutändan så kommer det ändå vara så att allt som går lite fel i landet kommer att skyllas på de som sitter i regeringen. Oavsett vilken färg den har. Jag menar, till och med en hel världskris lyckades stor del av befolkningen skylla på regeringen.

Det kommer alltid att finnas något som man kan vara missnöjd över. Speciellt efter ett sånt här val när ingen blev vinnare. Jo, 6% av befolkningen jublar, de har förstört valet för resten. 94%. De 49,3% som röstade på alliansen firar ju bittersött men 43,7% gråter. Det är nästan hälften som är jättemissnöjda. Jag förstår egentligen inte alls hur det kan klassas som en vinst.

Egentligen är väl kanske detta det bästa som kunde hända för nu är ändå majoriteten av befolkningen missnöjda och mer rättvist än så kan det inte bli.

ett svart mold drog in och dolde den blå himlen.

Alltså jag har försökt vrida på den här katastofen med Sverigedemokraterna och har ändå kommit fram till att det kanske inte är så farligt. Förhoppningsvis så kommer vi inte ens märka att de sitter där i riksdagen då ingen kommer att sammarbeta med dem och om fyra år har de försvunnit igen. Hoppas jag! Eller så blir det totalkatastrof med vågmästarrollen ooh jag blir tvungen att flytta utomlands. Det går att jobba med det också. Det som gör mig mest förbannad eller rättare sagt besviken är att det ens är så! Att 6% av befolkningen har lagt sin röst på ett parti som förvisso inte vill kalla sig rasister men som ständigt bekräftar att det är just vad de är. Ännu mer uppgiven blir jag av tanken på att de som röstat på dem antagligen verkligen är rasister eller så har de inte läst partipolitiken ordentligt bara och jag vet inte vad som är värst. Eller är det något annat som lockar med SD? För jag har nämligen inte heller läst partipolitiken då jag slutade intressera mig efter att jag läst om deras främsta partifråga och kanske borde sätta mig in i vad för bullshit de fyllt ut sin politik med för att lura folk att de inte bara är ett enfråge- och rasistparti för att förstå.

Precis som att det måste finnas andra lösningar på jämställdhet än bröstpumpar och tvång så måste det finnas en annan lösning på obildade invandrare än att låta Sverige ha ett rasistiskt ansikte utåt. Det är pinsamt. Jag som bor i Malmö och älskar staden är så oerhört stolt över vårt mångfald och vad det gör för oss. Tänk om vi inte haft falafel för 20 kronor? Vad hade vi varit då?

Annars är jag, som ni nog redan förstått, mycket nöjd med att Alliansen var störst och att vi fortfarande är ett fritt land som man kan bo i och tjänar på även när man utbildat sig klart och skaffat jobb. Inga fler utförsäkringstragedier bara, tack!

keep spitting tight.


Nu, mina vänner, så är jag inte längre en del av arbetslivet utan är endast student. Inte så bara! Känner mig väldigt viktigt nu när jag börjat traska på den långa akademikervägen som inte tar slut förrän jag är snuskigt jävla rik.

Sitter med 3 karlakarlar och delar ett flak cider för att komma i utomordentlig feststämning och är på god väg då jag redan börjat identifiera mig med mina kära vampyrer och det vi mest har gemensamt är att vi är odödliga inatt. Jaha, det där låter ju avsevärt mycket töntigare än det gjorde i huvudet på mig för ett litet tag sen men låt gå för det.. Ikväll är det ju äntligen All Out DubstepInkonst och ni som hängt med ett tag vet hur mycket jag avgudar denna klubb! Bra musik, bra folk, bra musik igen för det är egentligen bara det som är tjusningen med det. Jag tänker inte sätta mig ner på hela kvällen! Ja, jag skulle visa hur pepp jag var på bild för jag råkar vara väldigt nöjd med min outfit och allt idag. Men det gick inte som jag hade tänkt mig det heller men budskapet är väl tydligt ändå. Fest!

 

Och bjuder även på den bästa dubsteplåten jag känner till.

Tips: Så hög bas att du skäms!

 


Ha lika kul som jag ikväll!



remember me.

Såg på Remember Me igår! Har tänkt att se den i en hel evighet men eftersom att min pojkvän är lite svartsjuk på den dära Pattinson så har jag inte kunnat det. Närå, han vet att jag kan älska två samtidigt! Filmen då? Var ensam hemma igår kväll och bjöd då in mina vänner Linnea och Maria på mysfilm för jag är fullständigt okapabel till att klara mig ensam. Den var inte alls som jag hade väntat mig och jag har fortfarande lite ont i bröstet när jag tänker på den. Lagom mysig hela igenom, lite hjärtskärande och samtidigt lite hjärtvärmande - så som tjejfilmer brukar vara. Men sen kom vi mot slutet och plötsligt satt vi alla tre och vrålade "NEJ, NEJ, NEJ, NEJ FÖR I HELVETE", ungefär sen grät jag i en kvart. Mycket oväntad vändning, mycket oväntad film. Jag rekomenderar!

Jag är för övrigt inte sjuk längre, tackar som frågar. Så idag blir det skola och sen är det helg vilket innebär att imorgon är min sista dag på ZARA och sen är jag arbetslös (läs. arbetsfri) ett tag framöver.


envis som en åsna.

Usch, jag känner mig inte alls redo att kasta mig ur min lilla sjukbubbla ut i den stora friska världen. Har ju fortfarande ont i magen och hostar mer än jag pratar. Jag vet, det är helt sjukt... Men idag ska vi ha vår första laboration och det kan man ju inte missa om man ska vara duktig student. Så ibland får man bara bita ihop och stå ut ett par timmar - förhoppningsvis så slutar det inte med att jag sitter och gråter i en timme för ingenting, som det gjorde i tisdags när jag trodde att jag friskare än jag var. Den envise har inte alltid rätt, även om det verkligen kan verka så.

Mina sjukdagar har i alla fall varit fyllda med godis och film, massor av sömn och massor av gnabb om vem som är sjukast och därmed inte behöver gå och hämta något. Jag har fått hämta minst. Kanske för att jag är expert på att gnälla och inte är rädd för att ta till knep som hundögon, sovande ögon och dödsångest. Sen är jag som sagt jävligt envis.


uppdatering från sjukstugan.

En nys för mamma
en nys för pappa
en nys för syster
en nys för bror
en nys för mormor

and so on... har en stor familj och jag hatar den här dagen.

idag är det synd om.

Sån måndagsångest jag har idag. Har ont i magen så att jag vill lägga mig ner och gråta när jag reser mig upp men ingen sån magvärk som gör ont hela tiden vilket gör att man inte är tillräckligt sjuk för att vara hemma riktigt så det kör bara ihop sig för mig. Ty för att komma iväg någonstans så måste man resa sig och då vill jag ju dö.

Sen har vi den här förkylningen som bara uttryckt sig genom att det har kliat i munnen som fan med jämna mellanrum så att man varit tvungen att gå runt och låta "mkrhm krhm" med mitt lilla vakuumljud, det har spritt sig så att det kliar i öronen ibland också och dessutom så har jag fått en förkylningsplida i kinden som gör så JÄVLA ONT, svårt att föreställa sig. Men jag har stått ut med detta för det har aldrig slagit ut till en riktigt förkylning, ingen hosta, och inga högar med snytpapper, så jag har ändå nöjt mig. Men inte idag, inte vecka 37 - min sista vecka på ZARA. Idag kom snuvan och med besked. Och ja, jag säger det med samma ton som om det hade varit pesten men jag hoppas att jag byggt upp detta så pass bra att ni förstår hur missnöjd jag är med det här.

Det var allt jag ville säga om hur jag mår idag. Helgen kan vi prata om en annan dag när jag inte tycker att världen nått sin ände.

hej hej, impulsgrej.

Jag färgade håret igår! Är ganska imponerad själv. Inte av själva färgen utan för att jag inte höll på och vela utan bestämde mig, gick in och köpte hårfärg och gjorde det. Ett litet steg för människan - ett stort steg för Erika von Ambivalent. Det blev lite back to basics, alltså som jag hade håret när jag gick i skolan vilket jag tyckte passade brå med tanke på att jag också är back in school. Plus att jag kände att det var lämpligt med förändring i yttre när mitt huvud genomgår Extreme Home Makeover.



Jag djillart som min vän Linnea hade sagt. Kanske mest för att håret är som silke när det är nyfärgat och när jag slänger med det virvlar det som i hårreklamen istället för att slå som en slägga mot mina kinder.

(Undrar om det finns någon brud som kan gå in på webcamen och bara ta EN bild? Jag behövde 12 bilder och sen 12 minuter ungefär innan jag kunde bestämma mig för de här två givande porträtt. Som jag sa - Ambivalent, thy name is Erika.)

Nu ska jag äta frukost.

.

Från och med då, från och med du.


Ohly i SVTs utfrågning.

Ett tag satt vi och slet i håret och vrålade : ÄR DU HELT SERIÖS DIN JÄVLA PAJAS!? men nu skrattar jag gott åt Lars Ohlys (V) fiasko i SVT.

1. För ett jämnställt Sverige föreslår han att kvinnor ska använda bröstpump så att männen är föräldralediga lika mycket. Är det jämnställt? Ser inga män med pumpar på tudorna. Tycker inte heller att det är jämställdhet när staten ska bestämma hur föräldraledigheten ska delas. Jag förstår tanken, den är god. Men vill vi vara ett demokratiskt land och inte Sovjet så tycker jag att det är något regeringen ska ge blanka fan i. Löneskillnader borde kunna lösas på andra sätt.

2. Varför ljuger han i TV om att Rödgröna är överrens om allt utom en fråga när de rätt uppenbart inte är överrens om något vettigt alls?

3. Denna tabbe är ju visserligen ingen nyhet men varför, varför, varför skulle elitidrottare, nej inte ens dit sträcker vi oss utan endast fotbollsspelare, ha lägre skatter än någon annan i Sverige? Något är verkligen på tok när svenska läkarstudenter studerar i Danmark och jobbar i Norge. Höjda skatter är inte lösningen på det problemet. Det är dock ett utmärkt sätt att trappa upp problemet.

Speciellt om du är vänsterpartist, snälla kolla på utfrågningen och återkom sen till mig om du fortfarande tycker att det är en man att ha förtroende för. Jag är uppriktigt intresserad! Jag kan absolut hålla med om en del av röd/grönas värderingar men när det kommer till den här mannen så får jag en klump i magen och funderar redan på vad jag ska packa i väskan om han skulle vara med och styra Sverige om en månad.

Utfrågningen finns här.

Ikväll är det Maud Olofsson (C) , missa inte om du inte tänker rösta i blindo!

 

bild lånad på SvD. Länk här.


Muse.

Vissa låtar får en att känna sig som att man kan göra precis vad som helst.

Muse står för hälften av dem:


our freedom's consuming itself.

Gick upp åtta idag för att hinna med en massa innan skolan. Sprang en runda (!!!), duschade, åt frukost lääänge och fixade med naglarna tills klockan var elva - dead linen för att börja städa så att jag skulle hinna innan halv ett då jag måste bege mig mot klassrummet. Det var ungefär runt elva, när jag precis målat på topplacket, som jag insåg att det var tisdag och tisdag är ju enda dagen i veckan som jag börjar klockan tio och inte ett! "Attans också" sa jag för mig själv jag fast mycket mer ocensurerat sen fnissade jag lite för det är så jävla typiskt mig att det knappt är sant. Men eftersom att man går på universitet nu så finns ju inget som heter ogiltig frånvaro på klasserna så det var inte mycket mer att göra än att slå sig ner i soffan, läsa lite och vänta på att naglarna skulle bli torra. Där är jag fortfarande, förvånandsvärt tillfreds med mig själv trots mitt misslyckande. Idag ska jag ha en mysdag deluxe!

Ja, inte bara ligga i soffan skulle jag tro. Har sagt till min sambo att jag ska städa så att man kan tro att en polska som kom till Sverige för bättre framtidsutsikter, har varit här. Fast jag tänkte lämna småmynten där jag hittar dem.

Nepp, inte kul. Jag tar tillbaka det där! Jag städar nog bättre än en städerska.






Take a bow - Muse

blåval.

Detta är enligt mig en självklar val.


valen närmar sig.

Satan vad det här valet tränger sig på! Tänk om man tycker att det gått för snabbt och inte har hunnit tänka på vem man ska rösta på? Det känns förvirrande och jag som ville se fram emot min första röstning. Och alla dessa röstsedlar som fyller min annars så tomma och bekväma postlåda och det enda jag vet är vad jag ska kasta. Jag gjorde förresten en eld igår i trädgården! Jag lade valsedlarna från S, V och FI tillsammans med lite röda propaganda-affisher på marken, sen tog jag valsedlarna från Sverigedemokraterna och tände på de för hand, spenderade ett par minuter åt att bara se dem brinna och sen kastade jag på den på min lilla hög. Avslutade med en vild glädjedans!

Närå det enda jag skrynklat ihop är den senare nämnda valsedeln och de andra har jag satt upp på väggen för jag respekterar alla människors åsikter.

Hahaha!



Bilden hittade jag: här

Förövrigt en blogg där man kan kostatera att pinnar bör plockas ut från tvåan både till höger och vänster.


blodiglar och smutsiga jyckar.

Idag är jag inte alls lika mycket hater som jag var igår! Fast jag kan tillägga att man nog faktiskt inte kan vara mer hater än vad jag var igår. Ibland (läs ofta) så känns det som att tonåren var igår. Allt är jobbigt, svårt, hemskt, förödande men kanske framför allt irriterande, speciellt i efterhand.

Nåväl. Kan stolt meddela att jag igår läste klart andra Twilight-boken - När jag hör din röst. Eller stolt är jag inte, lite förskräckt över att jag redan läst två av böckerna under så kort tid. Tror att jag varit lite för insatt i dem så att det rent känslomässigt är svårt att överleva. De är verkligen sjukt medryckande och jag tar tillbaka allt ont jag tänkt  och sagt om inbitna Twilight-fjortisar. Jag är en av er! Jag har till och med teorier om hur och varför vampyrer finns på riktigt men jag tror till och med för mycket på dem för att skriva det i detta lättsamma sammanhang. Ni kommer bara skratta åt mig. Så hade ni tittat på mig med den där blicken som säger: "du är dum i huvudet" och sen skrattat ännu mer. "Dåre!" hade ni sagt sen.

Först: Sluta vara så inskränkta. Sen: Ni får reda på min teori.

Idag ska jag gå i skolan för första gången på många år. Jag önskar att jag förberett mig mer. Jag önskar att jag hade en ny ryggsäck och ett pennskrin fullt med nya färgglada suddisar. Och nya pennor! Jag har ett kollegieblock och en penna. Fast å andra sidan har jag väl aldrig gett skenet av att vara särskilt välplanerad eller?


biomedicinare.

Ni vet det där livsomvälvade jag inte berättade om för ett litet tag sedan? Det börjar imorgon! Jag ska börja skolan och har sagt upp mig från mitt jobb. Hur det känns? Hmm.. Hur ska det kännas? Nervöst? Ivrigt? Pirrigt? Läskigt? För jag är precis mellan det att jag sagt upp mig så jag jobbar fortfarande och skolan har inte kommit igång än så jag svävar nog mest runt i ett limbo av likgiltighet. Jag får nog ta och återkomma med lite känslor när jag har några helt enkelt! Jag ska läsa Biomedicinsk teknologi I på Malmö högskola - en kurs som jag kan läsa vidare på om jag trivs med det så att jag sen får en examen. Nu kanske du tänker: "Jahaja, det kunde jag tänka mig! Vad kul!". Isåfall: Tack! Du är nog den ende som tänker så. Majoriteten tänker "Va? Varför ska du läsa det du gillar väl inte biologi? Du gillar väl bara glass, vin och kläder?" Och jag tackar er också, trevligt att ni lägger märke till min känsla för smak.

Jag vet inte riktigt vad man blir när man är klar med detta förutom forskare och det låter dötråkigt men jag tror att man måste välja utbildning bara rakt av efter vad man är intresserad av och sen så dyker jobb upp efter det. Och biomedicin låter precis som något sådant. Tänk att lära sig precis hur kroppen funkar, hur sjukdomar funkar etc. Jag kanske slutar som läkare? Ingen vet! Framför allt inte jag men intressant ska det bli!


jag ska älska dig föralltid.

Där är han, längst ut på bryggan står han och väntar på mig och jag småspringer fram till honom. Lite för att jag måste komma fram så fort som möjligt och lite för att jag behöver sats om jag ska kunna hoppa upp i hans famn och snurra runt sådär som de gör på filmerna. Men avståndet blir inte mindre mellan oss trots att jag springer så jag får öka farten lite. Han står fortfarande kvar och ler med öppna armar, det är solnedgång och allt är så fint så att det.. ringer i öronen på mig... Jag börjar nog bli galen. Och framför allt irriterad för det är inte kinesiska muren vi har emellan oss, bara en liten brygga i storlek "vilken jälva badbrygga som helst" och det här ringandet i öronen passar inte alls in...

Så började min morgon, sekunderna efter att jag slagit upp ögonen så var drömmen om min vackre man på bryggan som bortblåst och det enda min hjärna försöker bearbeta är varför det gör så fruktansvärt ont i min nacke. Jag stänger av alarmet och masar mig upp från soffan, begriper inte alls hur jag kan ha sovit här hela natten, han skulle ju väcka mig när han kom hem? Han har väl glömt.. Jag tassar bort till sovrummet och visst ligger han där. Precis lika söt och underbar som för femton år sen när det först blev vi. Jag stryker handen på hans kind och lutar mig över honom för att väcka honom med en öm kyss samtidigt som jag spinner hans namn fast i samma stund som han vaknar viftar han bort mig och vänder ryggen till samtidigt som han avger ett ljud som mest påminner om grottroll.

Efter att jag suttit kvar en liten stund på kanten så går jag och sätter igång kaffe, hoppar in i duschen, klär på mig och sätter mig för att äta frukost. Han kommer in i köket, sömndrucken och rufsig. Vi säger ingenting till varandra utan han bara tar en kopp kaffe och tittar ut genom fönstret och när han är klar ställer han koppen på diskbänken och rör sig mot badrummet. "Snälla du, jag vet ingen kopp som ställer sig själv i diskmaskinen. Dagen de uppfinner en sån kopp kan du ställa den där men innan dess tänker inte jag gå och plocka upp efter dig varje dag" Hör jag mig själv säga med en sån intensiv otrevlighet att jag själv hajar till. Han säger ingenting men jag ser att han mimar "För i helvete" när han vänder sig om och ställer in koppen i diskmaskinen. En rörelse som tog honom 20 sekunder och som inte hade tagit längre tid för mig själv. Jag biter mig i tungan och önskar att jag kunde ta tillbaka min oprovocerade retlighet samtidigt som jag blir ursinnig över att han står och mimar för sig själv och inte ens har sagt ett godmorgon till mig eller knappt ens tittat på mig. "Och kan du för en jävla gångs skull hänga upp handduken när du är klar för det är så jävla tråkigt om alla handdukar ska lukta kloak" Hör jag mig själv ropa efter honom när han hasar mot toaletten igen. Han svarar inte utan stänger bara dörren efter sig.

Jag sitter kvar med kaffekoppen och hör honom sätta igång duschen. Hur kan man ångra sig samtidigt som man fortfarande är arg? Sen är jag också. Jag dricker upp snabbt och bränner mig i gommen, tar på mig ytterkläderna och öppnar dörren till badrummet. "Okej, jag sticker nu. Ha en bra dag!" säger jag. "Mmm, du också.. Vi hörs sen.." Svarar han. "Jag älskar dig" fastnar på min tunga, istället stänger jag bara badrumsdörren, går ut och skyndar mig till jobbet. Det passade inte nu.

RSS 2.0