Idag är jag inte alls lika mycket hater som jag var igår! Fast jag kan tillägga att man nog faktiskt inte kan vara mer hater än vad jag var igår. Ibland (läs ofta) så känns det som att tonåren var igår. Allt är jobbigt, svårt, hemskt, förödande men kanske framför allt irriterande, speciellt i efterhand.

Nåväl. Kan stolt meddela att jag igår läste klart andra Twilight-boken - När jag hör din röst. Eller stolt är jag inte, lite förskräckt över att jag redan läst två av böckerna under så kort tid. Tror att jag varit lite för insatt i dem så att det rent känslomässigt är svårt att överleva. De är verkligen sjukt medryckande och jag tar tillbaka allt ont jag tänkt  och sagt om inbitna Twilight-fjortisar. Jag är en av er! Jag har till och med teorier om hur och varför vampyrer finns på riktigt men jag tror till och med för mycket på dem för att skriva det i detta lättsamma sammanhang. Ni kommer bara skratta åt mig. Så hade ni tittat på mig med den där blicken som säger: "du är dum i huvudet" och sen skrattat ännu mer. "Dåre!" hade ni sagt sen.

Först: Sluta vara så inskränkta. Sen: Ni får reda på min teori.

Idag ska jag gå i skolan för första gången på många år. Jag önskar att jag förberett mig mer. Jag önskar att jag hade en ny ryggsäck och ett pennskrin fullt med nya färgglada suddisar. Och nya pennor! Jag har ett kollegieblock och en penna. Fast å andra sidan har jag väl aldrig gett skenet av att vara särskilt välplanerad eller?