when I get older, I will be stronger.

Hej vet ni vad? Jag har gått och blivit sambo! Det blandat med jobb jobb jobb gör att man inte sitter så mycket vid datorn och då blir det såhär, från vecka 27 till vecka 30 utan att man vet ordet av!

Nu är det snart helg igen men inte vilken helg som helst för denna helg flyttar Mackan hem från Stockholm och rakt in i min sambos (oj, vad det känns ovant att skriva) gamla lya!

När jag loggade in här kände jag att jag hade jättebra saker att säga men har inte riktigt flödet känner jag. Ville väl säga att jag lever väl, jobbar på som aldrig förr och har en relativt bra sommar för att vara en sommar man jobbar hela tiden på. Tackar för värmen gör jag också även om jag numera konstant klagar på värmen. Eller inte idag, idag klagar jag på att det är för kallt men som ni kan förstå så saknar jag den här egenskapen som vissa har där man bara är nöjd. Herregud, nu börjar jag snacka om vädret. Riktigt tråkigt inlägg börjar det här likna!

Ska försöka bättra mig.

Hörs sen!

i början av vecka 27.

Det är verkligen märkligt hur man kan ha semester i en vecka och sen ska det ta två veckor att komma tillbaka till ordentlig jobbrytm efter det. Idag är det tisdag och jag hade kunnat sätta min högra tumme på att det var något helt annat, typ söndag eller torsdag. Så det var ju en jävla tur att jag inte gjorde det för det hade verkligen varit ett helt sjukt sätt att förlora sin högra tumme på, va! Vem hade gjort mina mellanslag? Vänstra tummen? Så långsam den är alltså, jag kan sitta och titta på dem och häpnas; hur kan några som är så lika vara så olika?

Jag hade hur som helst en mycket bra start på min vecka, en bra jobbdag där allt flöt på som ingenting och innan min visste ordet av så skulle man hem. Var ändå ganska irriterad på vägen hem, sov i genomsnitt 3-4 timmar/natt förra veckan och hade fortfarande inte sovit ut så hela huvudet kändes ungefär som att det förminskats på utsidan medans insidan hade svällt upp likt en tampong. Det där var en hemsk liknelse. Hoppas att ingen verkligen ser ut så.

När jag kommer hem så möts jag av matlukt och tänker att det här är fan inte rätt och ställer mig direkt på min vakt men inser ganska snabbt att det var ju min man som vaknat ur sin festivalkoma som mötte mig med glada pussar och sen skuttade tillbaka in till köket. Jag kände mig manad att följa med och där inne möttes jag av ett findukat bord med vita rosor och en flaska vin. På spisen stektes det vegfärsbiffar och i ugnen stod smöriga ugnspotatisar. Han sa att man kunde se det lite som att vi inte var tillsammans på vår månadsdag förra veckan men det viftade jag snabbt bort. Tre månder känns så fruktansvärt fjuttigt jämfört med hur mycket tid vi har framför oss tillsammans.


störtlöjligt eller? bara fint.

Sitter och plågar mig själv med kärleksballader. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig så halv bara för att han är borta en vecka. Det stör mig mest faktiskt och jag känner mig så fånig men jag kan inte hjälpa det.

Har trots det haft en fantastisk dag och jag trodde heller aldrig att jag skulle vara så glad för mitt jobb för där tänker jag bara på det och sitter inte helt trasad och kärlekskrank (sluta för helvete). Nu kom Qu hit för att rycka upp mig så jag får väl byta om för det går inte att gå ut i bara kalsonger och en tröja som det står "art art art" på.

Ikväll blir det öl på gamle käre Golden med mina finest! Det är faktiskt inte synd om mig.

(hoppas att det blir måndag snart)
(sluta då)


RSS 2.0