Alltså jag har försökt vrida på den här katastofen med Sverigedemokraterna och har ändå kommit fram till att det kanske inte är så farligt. Förhoppningsvis så kommer vi inte ens märka att de sitter där i riksdagen då ingen kommer att sammarbeta med dem och om fyra år har de försvunnit igen. Hoppas jag! Eller så blir det totalkatastrof med vågmästarrollen ooh jag blir tvungen att flytta utomlands. Det går att jobba med det också. Det som gör mig mest förbannad eller rättare sagt besviken är att det ens är så! Att 6% av befolkningen har lagt sin röst på ett parti som förvisso inte vill kalla sig rasister men som ständigt bekräftar att det är just vad de är. Ännu mer uppgiven blir jag av tanken på att de som röstat på dem antagligen verkligen är rasister eller så har de inte läst partipolitiken ordentligt bara och jag vet inte vad som är värst. Eller är det något annat som lockar med SD? För jag har nämligen inte heller läst partipolitiken då jag slutade intressera mig efter att jag läst om deras främsta partifråga och kanske borde sätta mig in i vad för bullshit de fyllt ut sin politik med för att lura folk att de inte bara är ett enfråge- och rasistparti för att förstå.

Precis som att det måste finnas andra lösningar på jämställdhet än bröstpumpar och tvång så måste det finnas en annan lösning på obildade invandrare än att låta Sverige ha ett rasistiskt ansikte utåt. Det är pinsamt. Jag som bor i Malmö och älskar staden är så oerhört stolt över vårt mångfald och vad det gör för oss. Tänk om vi inte haft falafel för 20 kronor? Vad hade vi varit då?

Annars är jag, som ni nog redan förstått, mycket nöjd med att Alliansen var störst och att vi fortfarande är ett fritt land som man kan bo i och tjänar på även när man utbildat sig klart och skaffat jobb. Inga fler utförsäkringstragedier bara, tack!