politik är skit.

Sitter på kära facebook och fick en impuls av att rensa i min vänlista så att jag inte har några vänner som röstar på SD men blev plötsligt så trött. Varför är man så jävla typisk? Vad i hela friden hade blivit bättre om jag hade gjort så? Ska jag även rensa ut vännerna som röstar på vänstern? Nej, för då hade jag fått ta bort flera betydande vänner från min lista och det skulle jag aldrig få för mig för din politiska åsikt är inte allt.

Min poäng är att, även om jag konstant pratar om det, så är jag så jävla trött på politik egentligen. Jag är så trött på hur mycket det påverkar oss. För ett par månader sen var det ingen som skrev om sina politiska åsikter på News feed och nu gör alla det. Alla har rätt också och de som inte tycker som jag har fel. Undertecknad är inräknad i "alla" och kanske speciellt såna som jag som tenderar att vara riktiga besserwissers allt som oftast.

Detta är kanske bara ett problem när man är ung och fortfarande tror att det du säger spelar roll för om ett par månader framåt så kommer ingen längre att bry sig. Få kommer ens att följa upp regeringens vallöften och desto fler kommer att ha glömt vad det ens var för löften. I slutändan så kommer det ändå vara så att allt som går lite fel i landet kommer att skyllas på de som sitter i regeringen. Oavsett vilken färg den har. Jag menar, till och med en hel världskris lyckades stor del av befolkningen skylla på regeringen.

Det kommer alltid att finnas något som man kan vara missnöjd över. Speciellt efter ett sånt här val när ingen blev vinnare. Jo, 6% av befolkningen jublar, de har förstört valet för resten. 94%. De 49,3% som röstade på alliansen firar ju bittersött men 43,7% gråter. Det är nästan hälften som är jättemissnöjda. Jag förstår egentligen inte alls hur det kan klassas som en vinst.

Egentligen är väl kanske detta det bästa som kunde hända för nu är ändå majoriteten av befolkningen missnöjda och mer rättvist än så kan det inte bli.


Kommentera mera:

Jag heter:
Glöm mig inte.

Min epost är: (hemlig)

Jag har en blogg också:

Erika, detta är vad jag vill säga dig:

Trackback
RSS 2.0