Usch, jag känner mig inte alls redo att kasta mig ur min lilla sjukbubbla ut i den stora friska världen. Har ju fortfarande ont i magen och hostar mer än jag pratar. Jag vet, det är helt sjukt... Men idag ska vi ha vår första laboration och det kan man ju inte missa om man ska vara duktig student. Så ibland får man bara bita ihop och stå ut ett par timmar - förhoppningsvis så slutar det inte med att jag sitter och gråter i en timme för ingenting, som det gjorde i tisdags när jag trodde att jag friskare än jag var. Den envise har inte alltid rätt, även om det verkligen kan verka så.

Mina sjukdagar har i alla fall varit fyllda med godis och film, massor av sömn och massor av gnabb om vem som är sjukast och därmed inte behöver gå och hämta något. Jag har fått hämta minst. Kanske för att jag är expert på att gnälla och inte är rädd för att ta till knep som hundögon, sovande ögon och dödsångest. Sen är jag som sagt jävligt envis.