Det är helt underbart att sitta på facebook-sidan och kolla på bilderna som folk lagt ut under dagen. Folk från hela världen är med! USA, Afrika, Indien, Kina, lite överallt i Europa och ännu mer! Okej, jag märkte själv att jag blandade lite med kontinenter och länder men ni fattade vinken väl? Känns diffust att skriva "Asien" och om jag ska vara helt ärlig så kan jag inte så många länder i Afrika så det fick bli så. Diffust var det ja...

Så tar vi upp tråden igen och visar hur jag sett ut hela dagen! Nästa år vill jag dock se fler kostymer på stan. Jag rekommenderar det!

Idag är det International Suit Up day vilket helt enkelt innebär att människor över hela världen lägger lite extra energi på sin klädsel idag och sätter på sig en kostym i ren Barney-anda. Jag är inte sämre i år heller och det tycker jag inte att ni ska vara heller. Kavajen är tyvärr på jobbet men ni ska allt få se hela outfitten senare!

En vecka kan väl knappt börja bättre när man, direkt efter jobb, kan komma hem till ett par goda vänner, bli bjudna på baconinlindad feta-kyckling med rättikagratäng och mozzarellasallad, rödvin, prat, skratt, goda ostar och hemmagjorda kex. Så bortskämd blir man hos Emelie och Sanne och det fick vi nöjet att bli igår. Kan inte komma på något bättre att göra en måndagkväll och ska verkligen bli bättre på att ta tag i såna saker för middag äter man ju ändå så då kan man likagärna dela den med vänner så blir det så mycket roligare. Problemet är att de satte ribban skyhögt så det kommer att bli ett äventyr att leva upp till det... Tänker på Solsidan där det slutade med att Fredde hyrde in en stjärnkock som lagade riktigt flådig middag och ljög om att han gjorde det själv. Lets not go there.

Godmorgon mina vänner och ovänner! I alla fall så tror jag att jag har ovänner för jag drömde om dem inatt (bland gosskörer, människor som ramlar från himlen, hemliga parker och zombies) och de var så taskiga mot mig och hade redan bestämt sig för att de hatade mig så det kvittade vad jag gjorde för att få dem att ändra sig. Hur ängsligt låter inte det? Vad säger det om mig? Borde inte dröm-jag bara ha sagt till idioterna i att de kan sätta sig på mitt finger och rotera? Till och med i mina drömmar så bryr jag mig för mycket om vad folk tycker om mig. Försöker att bli kvitt det med tanke på att folk alltid kommer att bilda sin egen uppfattning och det kommer alltid att finnas haters som väljer att se de dåliga sidorna. Och dåliga sidor har jag gott om så det är bara att välja och vraka!

Nej, men jag har, som man förstår om man är uppmärksam, sovit asdåligt inatt. Vaknade först av "människor-som-trillar-från-himlen-drömmen" (någon drömtydare som förstår sig på det?), sen av en zombiedröm två gånger där man inte kunde gå ut efter fyra för då kunde man räkna med att springa för livet eller behöva skjuta sina vänner som blivit smittade. Är det inte märkligt hur jag kunde börja drömma samma dröm igen när jag vaknat en gång? När jag väl slutat drömma jobbigt så tänkte Lucy att det var dags för mig att vakna och härjar runt sängen igen... Jag blir sur och drar täcket över huvudet och hoppas på att hon ska ge upp, somnar om och får plötsligt andnöd - då har idioten ställt sig på mitt ansikte. Tar bort täcket och hon bara tittar på mig med huvudet på sned och säger bestämt "mjau!". Jag var så arg att jag vägrade att ge dem mat och känner fortfarande mig irriterad när de är i närheten.

Tur att jag har en sambo som ger dem mat och sen släpper ut dem så att jag slipper ha dem omkring mig tills jag vaknat ordentligt för det känns fortfarande som att jag är i ett töcken av ångest, zombies, skräck och ilska. Okej, inte riktigt skräck och ilska men jag är hungrig och trött. Jag förstår att det inte är rationellt att vara såhär sur på en liten frukostsugen katt.

Nu ska ni få höra varför det är så jävla jobbigt för mig att städa och sällan gör det: Jag tog tag i det hela med att jag skulle börja plocka undan, såg min blomma i fönsterkarmen, ägnar en kvart åt att ansa den och fixa, vattnade alla blommor, tog foto på dem (?), gav mig på toaletten, plockar undan en sak sen ser jag att glaset som tandborstarna står i är smutsigt, diskar den, ser att en annan grej i köket är smutsig, diskar den, när jag ska ställa tillbaka den ser jag att några kryddburkar står på fel ställe, ska ställa in dem och får inte riktigt plats så jag ändrar om lite, tycker att det blir fult så jag plockar ner alla, torkar av hyllorna, kommer på att då kan jag torka de andra hyllorna också så jag plockar ner allt annat, torkar och ställer upp allt, blir inte nöjd med kryddorna den här gången heller så jag ändrar om så att de står efter märke, sen vet jag inte vad som händer men plötsligt står jag med en svamp i handen och sprutar rengöringsmedel över hela diskbänken och börjar skrubba, ser att det är en fläck på fläkten och börjar skrubba den, torkar hela fläkten, återgår till att skrubba bänken och torkar av skåpen. Klart! Sådär då har vi städat i en timme och jag har inte rört mig mer än över ca två kvadratmeter. Bara resten kvar nu.

Oh, hällde även ut en gammal bag-in-box (skämdes) och en gammal flaska lättglögg som jag sparade fööör aaatt kaaanske det skulle komma till användning (det gör aldrig det) och vet ni vad det luktade? Vinglögg! Såklart. Nu längtar jag efter julen.

Idag hatar jag inte alla! Så det är ju bra. Och igår var inte heller så tokigt egentligen med en bra dag på jobbet och sen sushi med mamma på Koi. Var uppe med tuppen idag för att ta mig iväg på jobb-möte och jag vet nu mer eller mindre allt om hur en kavaj är uppbyggd och varför du ska köpa TIGER och inget annat. Nä, jag skojade bara.. Det finns säkert andra som är okej. Men det här med kläder är en hel vetenskap och det är så himla roligt att kunna!

När det var avklarat och frukosten uppäten så tog jag på mig den varma stickade tröjan som jag traskat dit med och blev nästan direkt panikslagen när jag kom ut för fy bubblan vad varmt det kan bli på ett par timmar. Promenaden hem med musik i hörlurarna, solglasögon på och vetskapen om att jag har precis hela dagen framför mig sopade bort ganska mycket av höstångesten som annars är ganska påtaglig iår. Jag tycker att det är rätt mysigt med höst och lite mörker på kvällarna men min kropp håller aldrig med om det. Det är ju något med kemin i kroppen som inte stämmer hos mig som gör att jag har extremt svårt för att känna mig lycklig under en period på våren och en på hösten. Det är hemskt att känna sig så värdelös och nere när man inte har någon direkt anledning till det. 

Jag tror att det bästa man kan göra för att bota sånt här är att hålla sig aktiverad och göra grejer som man blir stolt över. Så idag tänker jag städa lägenheten ordentligt och sen komma ut och suga åt mig lite mer D-vitamin. Först lite av Jens pastasallad och mys med djuren.

Är det inte lustigt hur vi, när vi är tonåringar, tror att vi är så speciella och konstiga och inte vill vara annat än "normala" och ju äldre du blir desto mer inser du att du aldrig var något speciellt och plötsligt så är det det enda du vill vara. Visst, "alla är unika", men det är inte ens en hundradels procentenhet det rör sig om för annars har vi exakt samma uppsättning gener. Deppigt va? Du är likadan som idioten bredvid dig på bussen som tuggar tuggummi med öppen mun..
Nä, även om jag är en kvinna av vetenskapen så tror jag ändå inte att det bara är det biologiska och kemiska i kroppen som bestämmer vad för människor vi är. Sen vad det är som mer påverkar vet jag inte men jag återkommer när jag blivit upplyst.

Nåja, det är fredag. Jag har guldtröjan på mig och peppar med Gaga. Musiken jag lyssnar på på morgonen är superviktig! En morgon lyssnade jag på en låt som jag tycker är jättefin men känslosam och det ledde till att mina ögon svämmade över med tårar typ 3-4 gånger under dagen. Inte för att jag var ledsen, utan för att jag tänkte på låten. Skitstörigt! Så nu kör jag oftast på mitt säkra kort och det är min älskade Lady. Då blir jag jävlar anamma på gott humör!

Alltså man blir ju helt knäpp på det här vädret! Här går man och förbereder sig för att det ska bli kallt som fan och köper varma strumpbyxor... Så är det helt ljuvligt sommarväder ute! Det blev en runda på stan med inköp av nya underkläder, rekade efter ny väska (och hittade en som jag inte kan sluta tänka på) och spårade ur helt på Kicks och gick därifrån med en hel skattkista av smink och krämer. Har blivit helt galen i Elizabeth Ardens krämer och de hade ett erbjudande som var att om man köpte två produkter från märket så fick man ett helt gäng av roliga grejer. Fun! Man kan säga att jag tjänat pengar!

Känner mig tacksam över att det är måndag idag. Andra måndagar har man ångest och känner att det är oändligt med tid till helgen men idag känner jag bara att jag är så nöjd med att det är ny vecka och man får börja om. Sen att man faller tillbaka i samma spår senast onsdag gör inte så mycket, nu fokuserar vi på att det är måndag och att jag kan låtsas som att man kan börja om bara för att man bytar dag.

Behöver kanske inte säga att jag inte haft den bästa helgen i mitt liv. Absolut inte den sämsta men ja, långt ifrån den bästa. Kanske är lite lökigt av mig att jag inte berättar vad som hänt men jag kan berätta att jag fortfarande mår illa efter att jag tryckt i mig två stora godispåsar igår. TVÅ! Det bara spårade ur. Men nu är det måndag och jag lade mig i sängen igen efter att jag duschat och hinner med ett avsnitt Grey's Anatomy innan jag måste göra mig i ordning för jobbet. Det är kanske därför som jag inte har någon måndagsångest... stackars er som måste gå upp tidigt på måndagar!

Men sen om vi går in på att det redan var två veckor sen jag låg hemma och var jättesjuk på en måndag... Det trodde jag precis var förra veckan. Nu fick jag måndagsångest i alla fall. Varför går tiden så fort? Är det bara för att jag hela tiden önskar att den gjorde den men sen ändå vill att den ska stå helt stilla? Jag förstår om tiden är förvirrad och inte riktigt vet hur snabbt den ska gå. Men måste den rusa för det?

Alltså ni vet när jag skrev igår att man fick så mycket mer energi när man är ledig på vardagarna så att man kan hitta på en massa saker och att det lätt blir så att man bara ligger ner på helgerna. Jag bullshittade er igen. Låt oss i så fall säga som såhär att jag tydligen tagit helg på riktigt de senaste dagarna. Igår gjorde jag i stort sett inte ett dugg innan fyrish då vi körde till djursjukhuset och fick kottarna kollade och köpte lite grejer.
Efter det gjorde vi pizza sen var det soffan+Jens+Erika+Lucy+Lukas=sant resten av måndagen.

Idag har jag endast lämnat sängen för kaffe och frukost bestående av couscous med smör och feta. Det var kanske inte optimalt att spendera 800 kronor på kattprylar när man knappt har pengar kvar på kontot så nu blir det till att leva studentliv tills lönen kommer! Tji får den som tror att den ska ha mer pengar när de börjar jobba! Kontot ser precis samma ut veckan innan löning men skillnaden är att du har fler fina saker som du absolut behöver.

Alltså det är klart att man älskar sommaren! För det ska man göra. Det är varmare, allt går lite långsammare, det är okej att vara lite bakis på en torsdag och det är ljust längre. Men jag vet inte om det är ett inbyggt självförsvar eller vad det handlar om för i slutet av sommaren börjar min kropp längta efter tända ljus, te, inneskor och tjocka jackor. Sen kommer vi till denna veckan som är ett underbart bevis på att sommarlovet är över:

Detta är tiderna som de sänds i USA så om man nu skulle vara en sån som laddar ner olagligt så kan man se dem dagen efter!
Grey's Anatomy S08E01 - 22/9 Torsdag
Modern Family S03E01 - 21/9 Onsdag
Criminal Minds S07E01 - 21/9 Onsdag

Förra veckan började säsong 3 av Vampire Diaries och sjunde säsongen av Always Sunny in Philadelphia. 3e Oktober börjar House igen och där emellan ska vi följa Idol (som jag älskar för första gången), Partaj (ett humorprogram som kanal 5 verkligen lyckats med) och ungefär allt annat svennebananigt som sänds just nu. Jag tänker inte vara blygsam med det - jag älskar att titta på TV! No shame! Jag hinner med annat också ju. Typ.

Den senaste dagarna har vi gjort ett försök med att låta katterna vara inne i sovrummet igen på natten, efter att jag fått för mig att Lucy är deppig. Jag tror inte det längre (till 100%, men lite tror jag) efter att inatt ha blivit väckt av att få en lampa i huvudet och senare av att en tallrik gick i tusen bitar. Jag menar - hur lyckas man? Varför blir de så bananas i sovrummet för? Så öppnar man ögonen och morrar men då åker svansen upp på helstång och så tassar hon glatt iväg och klöser lite under sängen. Så. Irriterande.

Nåja, idag är jag ledig efter att ha jobbat hela helgen. Jag vet inte om jag tycker mer om att vara ledig måndag och tisdag än lördag och söndag faktiskt! Känns alltid så stressigt att vara ledig på helgen och på något sätt så är det okej att inte göra ett skit på dagarna när det är helg och det är det givetvis också om man istället är ledig på en måndag men jag har mer energi nu än på en lördag. Idag ska jag hitta på en massa: Ligga och gosa fram till ungefär 12 med frukost inkluderad, handla lite (kattlåda för att vara exakt men lustigt nog så känner jag mig lite dum över det. Jag tror att det är bristen på egen låda som gjort Lucy deprimerad.. Intervention-times you crazy cat lady! ps. tror inte att man får lov att ha så här långa paranteser egentligen.), måla, ringa sångpedagog (!!!) och laga mat.

Och hur det är med mig? Hostig och snuvig fortfarande men räknar med att vara det i ett par veckor till för det är väl så höst-förkylningar brukar rulla? Annars tycker jag att livet är så sjukt spännande nu! Har massor av roliga framtidsidéer som jag nog ska lägga lite energi på att skriva ner idag och jag tror att en av de viktigaste faktorerna i lycka är att vara nöjd med sin tillvaro som den är men ändå att alltid ha något att se fram emot.

Jag älskar mornar! När man har gott om tid att mysa med frukosten, sminka sig noggrant och lyssna på musik. Fast för att göra det så måste jag gå upp tidigt och det, å andra sidan, hatar jag. Då passar det bra att man har en karl som börjar halv åtta så att man kan få lite panik över att man morgon-surat och därmed inte fått någon ordentlig hejdå-puss (förståeligt) så att man på fem röda rusar upp och ger han en ordentlig smack innan han hinner ut och sen är det bäst att inte falla i fällan och "bara precis lägga sig ner fem minuter". Det blir aldrig fem minuter, okej?

Skit i det nu! Nu har jag haft en riktigt härlig start på fredagen med långdusch, Gaga, gröt och kvalitetstid med min spegelbild. Klart kommer jag på att jag ska skriva detta 5 minuter innan jag måste sticka till jobbet så det kommer givetvis bli stressigt och jag kommer antagligen glömma min ena sko idag också. Så typiskt!

Jag hittade precis en anteckningsbok som jag skrev i när det var en annan tid av mitt liv. Det var i slutet på ett tidigare förhållande jag hade och jag skrev "Vad begär jag? En tankeläsare? Själsfrände? Det finns inga sådana. Ingen kan förstå mig precis." och ja, det skvallrar en del om vilken ålder jag var i men ja, nu har jag ju varit drama queen och ängslig större delen av mitt liv så jag kan ju inte säga att det specifikt talar om när det var.

Hur som helst! Det där med själsfränder har jag tänkt på en del. Nu var ju inte personen i fråga någon själsfrände men jag tror faktiskt på att de finns. Jag tror bara inte på att det bara skulle finnas en enda, utan flera, som kan förstå sig på din själ. 95% av all kommunikation sker ju inte verbalt så jag tror säkert någon av de procenten är själarna som kommunicerar. Och kommer de bra överrens, när man förstår varandra utan att öppna munnen och kanske till och med förstår varandra bättre när man inte försöker förklara med ord, så har man nog hittat sig en av sina själsfränder.

Sen är det ju lite frustrerande om man tror så för det innebär ju att man har flera soul mates som man ännu inte träffat men vet ni vad? Jag är jättenöjd med att ha hittat en av mina.

Och förresten! Har läst en bok om tankeläsning av Henrik Fexeus och där snackar han om det att endast 5% av kommunikationen sker via ord och han menar att resten, förutom kroppsspråket, sker via det undermedvetna. Ni vet när man kan prata med en person och bara känna att den inte är ärlig eller genuin men inget denne säger eller gör bevisar det? Att det då är ditt undermedvetna som snappar upp signaler från den andra personens undermedvetna. Det är det jag menar fast jag tycker att vi kallar det själskontakt.

Okej, jag kan väl erkänna att jag spårat ur lite med mitt insnöande på fina skor de senaste dagarna, speciellt eftersom att jag fick en crappy lön denna månaden så jag har verkligen inte råd med någon sån skit egentligen. Har liksom fått konstatera att jag behöver norpa av sparpengarna för att ha så kul som jag vill ha det på Malmöfestivalen nästa vecka så det känns ju lite i magen, det gör det. Men jag ser ovanligt mycket fram emot festivalen i år! Riktigt bra band och det är första året som jag kommer ha tid att se det jag vill se utan att jobb eller tågfärder stoppar mig!

Nu sitter jag på sängkanten och sneglar avundsjukt på mina två pojkar som ligger ihoptrasslade och gosar bredvid. Jätteavundsjuk. Det är jag som ska ligga i den armhålan, Lukas! Känner inte alls för att ha kläder på mig eller smink i huvudet. Blä, jag har måndagsångest idag.

Vad som händer just nu är att jag precis ätit skaldjurssoppa med nudlar och mozzarella. Började måltiden i sängen för jag ville ju helst inte behöva ändra ställning men insåg snart hur många minuspoäng i logiskt tänkande jag redan samlat på mig idag så jag förflyttade mig snabbt till ett bord. Är efter det mycket nöjd med min kvällsmat! Om en timme ska jag möta upp Malin på Lilla torg för en drink eller två och då passar det ju bra att solen tittar fram lite. Kan även meddela att jag stod emot skoköp för jag kom ju fram till att även de tankarna var ett offer av min brist på logik. Tog på mig ett par jag redan har och klampade runt i dem tills jag kände mig fin istället.

Titta förresten här vilken fin bild jag hittade från när vi var på 100-årsfest (25x4) för snart ett år sen. Det är alltså en ram vi håller upp, ingen riktig tavla för då hade jag till 100% redan köpt den.