Är det inte lustigt hur vi, när vi är tonåringar, tror att vi är så speciella och konstiga och inte vill vara annat än "normala" och ju äldre du blir desto mer inser du att du aldrig var något speciellt och plötsligt så är det det enda du vill vara. Visst, "alla är unika", men det är inte ens en hundradels procentenhet det rör sig om för annars har vi exakt samma uppsättning gener. Deppigt va? Du är likadan som idioten bredvid dig på bussen som tuggar tuggummi med öppen mun..
Nä, även om jag är en kvinna av vetenskapen så tror jag ändå inte att det bara är det biologiska och kemiska i kroppen som bestämmer vad för människor vi är. Sen vad det är som mer påverkar vet jag inte men jag återkommer när jag blivit upplyst.

Nåja, det är fredag. Jag har guldtröjan på mig och peppar med Gaga. Musiken jag lyssnar på på morgonen är superviktig! En morgon lyssnade jag på en låt som jag tycker är jättefin men känslosam och det ledde till att mina ögon svämmade över med tårar typ 3-4 gånger under dagen. Inte för att jag var ledsen, utan för att jag tänkte på låten. Skitstörigt! Så nu kör jag oftast på mitt säkra kort och det är min älskade Lady. Då blir jag jävlar anamma på gott humör!