Idag så har jag äntligen fått tummen ur till att fixa mitt Social Security Number, eller SOFI-number, vilket innebär att det nu är fritt fram för mig att bli anställd! Det blir snart lite klarhet i det ska ni se. För att ta sig till Kingsfordweg så var jag tvungen att cykla 8,5 km. Att cykla igenom Amsterdam är verkligen helt ljuvligt, kanske världens bästa stad att cykla i. Fast inte när det småregnar, är lite kallt, du är förkyld och har jävligt bråttom. Det gjorde ont ungefär överallt i 35 minuter men jag hann fram i tid. Väl där så fick jag genomgå alla stadier av svett:

1. Utmattad och småsvettig (precis kommit in)

2. Hettan blossar upp (anmäler mig i receptionen)

3. Det rinner i pannan (sitter och väntar på min tur)

4. Paniksvetten (står och klär av mig allt jag kan inför damen i luckan)

5. Nedkylningen (väntrummet är ej anpassat för svettiga kvinnor i t-shirt)

6. Frusen (på med allt igen)

 

Jag är imponerad! Jag var ute igen på ungefär 25 minuter från att jag kom dit och vanligtvis brukar såna här administrativa saker ta så lång tid att man hinner gå igenom ett par stadier av uttråkning också men jag hann bara svettas. Påvägen hem tog jag mig tid att njuta av att cykla igenom min nya stad. Det är så otroligt charmigt med löven som börjar skifta färg nu. Jag är helt säker på att Amsterdam kommer att vinna resten av mitt hjärta i höst.

 

Så var det fredag igen. Märkligt det där med fredagskänsla... Även om jag inte jobbat på över en månad nu så får jag ändå en härlig känsla i magen idag, nu är det fredag! Fast vid närmare eftertanke så är det kanske inte så konstigt med tanke på att om man är van vid att jobba så får man lätt skuldkänslor när man inte gör det längre. Tänk att jag spenderade i princip hela onsdagen och hela torsdagen åt att bara titta på Lost? När hade man tid att vara så slackig sist liksom? Okej, igår fick jag extremt dåligt samvete över att jag bara ligger och latar mig så jag tog fram en pilatesboll och satt på den framför TVn istället. Balanserade. Studsade lite. Gjorde tio situps. Balanserade och stutsade samtidigt. Vi kan väl alla bara komma överrens om att det räknas som ett träningspass?

 

/Erika

 

Det var väl ingen som sa till mig att det skulle vara lätt. Tvärtom så blev jag hela tiden varnad för att det kunde gå precis lika dåligt som det kunde gå bra men jag har gått och blivit ganska optimistisk så jag bestämde mig minsann för att lita på mina instinkter och de var alla överrens om att jag skulle våga för det löser sig alltid.

 

Nu har det gått en hel månad sen jag flyttade och faktum är att det faktiskt gått precis så dåligt som det kunde gå bra! Jag har spräckt min mobilskärm (innerskärmen, så att det absolut inte funkar längre), blivit av med nycklar (som återfunnits), spillt vatten i datorn så att vissa knappar inte vill fungera och jobbet är fortfarande en fantasi. Det positiva är att jag har haft mycket tid åt att lägga pusselbitar på plats och tänka ut hur jag vill ha det. Vilket behövs efter ett år av att bara ha stormat fram utan att egentligen känt efter. Nu verkar livet bara precis tryckt på paus och låtit mig bara vara. Går ut och springer, skämmer bort min karl med middagar, skriver listor och streckkollar på Lost (igen).

 

En sak har jag kommit fram till och det är att det aldrig blir som man tänkt sig. Det är inget nytt eller orginellt på något vis. Men har man det bara alltid i omtanke och är flexibel så kommer nya möjligheter att dyka upp och det kanske blir bättre än orginalplanen var. Jag har alltid en B-plan och helst en C-plan för då har du en bit kvar innan du kan kalla det ett misslyckande.

 

Jag har bestämt mig för att gå på plan B.

 

 

 

Den 20:e Oktober 2011 skrev jag ett inlägg om suget jag hade för att bo utomlands. I ett varmt land med billiga drinkar med ett jobb så att jag bara precis klarade mig. Man blir ju lite besviken när man tänker på det och inser att det inte alls blev så. Istället flyttade jag till ett land med ungefär lika uselt klimat som Skåne, drinkarna är inte särskilt billiga och jobbet jag snart kommer börja på kommer jag klara mig mer än väl på.

 

Så är det! Jag slet upp varenda rot, tog mitt pick och pack och flyttade till Amsterdam. Har bott här i en och en halv vecka nu och kan inte säga att jag tagit staden med storm. Flytten och omställningen tog mig med storm så jag har spenderat större tiden av mina dagar i en lädersoffa, spelandes TV-spel och slappat. I eftermiddag ska jag på möte med min blivande chef för att få lite kött på benen gällande jobbstarten som sker nästa vecka.

 

Det har hänt så vansinnigt mycket sen jag skrev här sist. 1,5 år! Egentligen borde det kanske vara vettigast att börja en helt ny blogg men helt ärligt så orkar jag inte det. Dessutom så är det rätt kul att gå tillbaka och se hur jag betedde mig som tonåring. Tack och lov för att saker kan förändras. Tack och lov för att jag nu kan få vara en 24-åring som faktiskt tycker om sig själv och att så pass mycket tid har fått gå så att man äntligen kan skratta åt de där hjärtskärande tonåren. Tack och lov för att våga stänga sitt hjärta för någon och ännu mer för att man vågar öppna det igen för den som vill lägga silkesvantar på.

 

Vad jag tar med mig från dessa år är att bra saker händer den som är öppen för förändring. Det är de som stannar kvar i gamla banor och som vägrar lyssna på andra som blir bittra och olyckliga. Jag kommer säkert att bli olycklig igen någon gång men nu vet jag i alla fall att jag överlever.

 

Det har tydligen blivit så att jag äntligen skaffat twitter och det känns kul då det känns mer som mitt forum. Tänkte bara säga det så att ni, som skiter i jantelagen och helt enkelt tycker att det är roligt att följa med mig ibland, ska veta. Så till er säger jag: Jag lägger nog mest ut mitt liv där istället och om jag jag har något att säga som inte täcks på 140 tangenter så vänder jag mig tillbaka till dig till bloggiz.

Idag har jag varit supereffektiv men egentligen segat hela dagen. Det tar inte så lång tid att vara supereffektiv. Såklart. Jag har gjort om i halva butiken och bokat tid för klippning och färgning! Tror det var i februari sist som jag satt i frisörstolen och kallsvettades och nu är det alltså dags igen. Jag har även bokat tid för ansiktsbehandling och så har jag ordnat en helt fantastisk liten present till Jens som är i form av Choklad- och vinprovning som vi ska ägna en härlig kväll åt. Det är ju mina tre favoritsaker kombinerade i ett litet paket så det är nog mest en present till mig själv.

Vet ni jag har börjat äcklas ordenligt över hur mycket jag sitter framför TV:n och datorn. Funderar på en ny utmaning till mig själv vilket då kommer vara datorförbud när det gäller sånt här onödigt skit. Det enda som är tillåtet är nyheter (då jag inte läser någon tidning), mail och ja, GPS för jag är ofta lite vilsen. Egentligen gå tillbaka till hur det var innan internet tog över våra liv. Ni vet när det tog 20 minuter att koppla upp sig på internet och när man väl var där så fick man sitta i max en halvtimme för annars gick det inte att ringa. TV tittade man bara på när det var något man verkligen ville se som bollibompa och disneydags. Det får jag fortfarande göra, fast kanske inte bollibompa. Syftar nog mest på det här slötittande som jag ägnar mig åt nu till exempel. Berg flyttar in. Jaha, det var ju trevligt. Fint hus Parnevik har. Sen att jag älskar tekniken med tanke på att just saker som då mail, tidningen och karta finns ett knapptryck bort. Jag har svårt att ens sätta mig in i hur det var innan jag hade en liten minidator i väskan. Ja, lite äcklad blir jag. Behöver en paus.

Oh, jag var så stolt över mig själv igår. Jag håller på att göra en skål på keramiken som man gör genom att lappa ihop olikt mönstrade lerlappar som jag kavlat ut och mönstrat själv. Det var hur trixigt som helst att få ihop dem snyggt och när det var en halvtimme kvar så kände jag att jag aldrig skulle bli klar och eftersom att jag började på den förra gången så kan man inte riktigt vänta en vecka till med remsorna då leran torkar. Men vet ni? Jag hann få ihop den! Jag var så stressad och orolig men jag klarade det! Ångrar att jag inte fotade den men jag ska tänka på att göra det nästa gång för det kan ju vara kul att se hur den ser ut nu innan den bränts och glaserats.

Roligast var känslan jag fick av att bli klar, hur jag svävade när jag städade undan och skuttade påvägen hem. Det var precis den känslan jag sökte när jag gick med i kursen och känner nu att det nog är det bästa jag gjort på länge. Längtar redan till nästa tisdag och ska fundera ut något riktigt roligt att börja på då.

Imorse så hörde jag ett obekant jamande någonstans och förstod inte vad som pågick. Så märkte jag att det kom från trapphuset och öppnade dörren. Där stod en superfin norsk skogskatt och tittade på mig! Den hade kanske luktat katt från vår dörr och trott att den hörde hemma där och jag kände igen den från gården och vet att den inte bor i vårt trapphus så jag släppte in den och bar upp den så att inte mina katter skulle få spel. Så gosade jag med den lite och släppte ut den genom fönstret ut på gården. Den hoppade ut men vände och stod och tittade längtande mot fönstret en stund. Jag ångrade för en liten stund att jag inte kidnappat den men så tassade den iväg.

Det kändes overkligt då och nu, ett par timmar senare, känns det som att jag drömde det men jag kan inte sluta tänka på hur jag ska locka in den igen. Så fin den var.

Klickade på en länk på Aftonbladet till en vinexpert som skulle berätta om sina "guilty pleasures" och tänkte "det här blir bra!" för jag är ju intresserad av goda viner. Såklart ingen finsmakare på det viset - jag är långt ifrån att spendera 600 kronor på en flaska på systemets vinkällare men jag tycker ändå att jag har lite koll. Pfft! Så fel.

Mikael Möllstad skriver om sina viner som han bara drack utomlands och sen inte smakade bra hemma, om att han blandat lite campari i halvtaskigt vitt vin, om fruktbåler på vin och jag läser detta mest som bra tips som jag måste testa. Sen gör han en lista på sina skyldiga vinnöjen och man läser att det billigaste av hans synder kostar 149 kronor. Vin för 300 är med på listan av synd-viner och jag sitter bara med ögonenbrynen höjda. Jag förstår att artikeln är riktad åt riktiga vinkännare. Men vad fan? Min mamma har jobbat med vin (bland annat) så länge jag kan minnas och när man frågar henne om vinråd så vaskar hon fram fantastiska viner för max 89 kronor.

Jag blev provocerad. Jag hoppas aldrig att jag aldrig blir en sådan vinsnobb som tycker att det är skam att dricka vin som är billigare än 200 kronor. Det måste vara så fruktansvärt utmattande att inte kunna njuta av ett glas "husets" på krogen utan att man alltid måste söka sig till vinbarerna. Tänk att sitta på en restaurang med en sån snobb och betälla in ett glas Riesling (som han hade som exempel för skyldigt vin) och personen i fråga kollar snett på mig och mummlar något om hur ute du är. Så bull när ditt favoritvin står på utelistan.

Nä, nu slog det mig precis att det väl går att dra paralleller till mitt intresse för kläder och att Möllstad kanske inte begriper hur jag kan ändra smak från säsong till säsong. Förut tyckte jag att udda kavajer var astöntigt och idag längtar jag efter den perfekta tweedkavajen. Smaken förändras ju efter att man tröttnar på saker och nytt, spännande dyker upp! (inte för att tweed är särskilt nyttt..) Kanske menade han inte att vinerna var billiga utan att märkena var ute så som det inte är särskilt modernt med typ dödskallemönster som fanns överallt för ett par år sedan men som nu blivit dödssynd. Eller typ strass på bakfickorna begriper man inte att folk hade men det är kanske någons guilty pleasure nu... Nu är det du, som inte är modeintresserad, som tycker att jag låter som en idiot.

Nu har jag grubblat så länge på en fråga att jag tillslut fick fram ett svar. Känns lite snopet. Och långt blev det. Kul att ni hängde med mig! Nu är jag så förbannat jävla trött på mitt huvud och det här inlägget och klockan är inte ens elva.

Min dag har mest gått åt att fota och sen äta och prata med Jennica i flera timmar. Jag köpte även vin för helt för mycket pengar och sen orkade jag inte göra mer så nu ligger jag här i soffan och tittar på skit-TV. Vet ni vad? Det får man! Ska dreja ikväll och imorgon ska jag göra en MASSA saker. Tråkiga saker. Men det är för det better good för på kvällen kommer Emelie och Sanne på middag. Då kan man ju inte ha det såhär stökigt som vi råkat få det nu.

Men vet ni mer vad? Trots att här är förjävla skitigt ibland så är varelserna som bor med mig i riktig toppklass och då gör det ingenting att katthåren ibland ligger i stora högar. Det bryr jag mig faktiskt inte om! Innan gjorde jag...  Jättemycket! Ångest- och hatmycket! Därför ser jag det som en stor framgång för mig att ha det såhär utan att bry mig.

Vet ni vad jag mer hatar? De där chokladlinserna till Karamellkungen. Blir så provocerad att de ser likadana ut som Non stop (älskar), M&M (älskar) och Smarties som jag verkligen älskar. De påminner inte ens om varandra i smaken. De är så jävla äckliga!

Okej, jag ser nu att det var en osmickrande klänning som Skipper hade i början av programmet - hon är ju superfin. Men ändå. Själv sitter jag här som dubbelmoralen själv och har precis ätit en cupcake. Blev sjukt sugen när jag såg programmet och funderar på hur jävla skevt det är.

Nä, men vad jag försöker få sagt egentligen är att man ska ta hand om sig själv. Eller försöka för sin egen skull för vare sig du vill det eller ej så ska du ju bo i den kroppen resten av ditt liv.

Jag har fått ett sånt himla sug på att åka utomlands. Inte för en vecka eller så utan mer prova bo någon annanstans. Där det är varmt och finns billiga drinkar. Där man får ett okej jobb så att man har råd med de billiga drinkarna/inte spenderar all sin tid åt de billiga drinkarna. Kanske Malaysia, Thailand, nått Spanien-land eller ja, något i den stilen. Varmt ska det vara i alla fall. Förstår att det är ganska naturligt att känna så nu när det börjar bli kallare men jag måste börja fundera på vad jag ska tänka för att inte låta såna här tankar ta över för jag har insett att det inte är rätt tid nu. Jag har ett jobb jag verkligen trivs jättebra med, Jens likaså (att åka utan honom känns otänkbart), kören jag precis kommit med i och mitt psyke hade nog inte klarat av en sådan omställning. Det passar inte att lämna allt nu. Men det gör inte att jag slutar avundas de som bara släpper allt och sticker och jag tröstar mig med att jag förhoppningsvis har ett bra tag kvar att leva så en dag ska jag ha en trevlig liten lägenhet i värmen med inte allt för långt till vattnet, trevligt folk, med en liten affär max 100 meter bort och ett par restauranger som serverar färsk fisk. En vacker dag!

Det har hänt lite roliga grejer de senaste dagarna. Drejningen var för det första väldigt rolig - jag skapade en skitful ljushållare och började på en skål som nog inte kommer bli ful alls. Kanske till och med fin! Roligast var nog att se Jens i sitt esse! Charmade in sig totalt hos instruktören och hade massor av idéer. Jag fick för mig att han bara följde med för att göra mig glad (inte för att det hade varit så hemskt) men han tyckte ju också att det var riktigt kul så nu ser jag verkligen fram emot att få spendera tisdagskvällarna där. +

Roliggrej nr två är att jag har fått komma med i en kör! Nä, jag vet jag kanske inte snackar så mycket om att jag tycker om att sjunga men det är mest för att jag knappt sjungit sen gymnasiet och egentligen har tappat allt självförtroende i sången så därför pirrar det extra mycket i magen när jag tänker på att jag kommit med i Vegakören. Bara för att man inte kommer upp i de allra högsta tonerna så betyder inte det att man är en dålig sångerska... Det betyder kanske bara att du är en riktigt bra alt (dvs den låga stämman i en kör)! Att min kära vän Maria också är med i kören och att de har en resa inplanerad är extremt stora plus i kanten. ++

Nummer 3 är att jag spenderade gårkvällen på Krib Creol med goda vänner och gamla kollegor för att vinka av Moa som ska flytta till kallare breddgrader. Såklart tråkigt att hon ska flytta men så himla roligt att hon lyckades dra ihop så mycket härligt folk för middag och exotiska drinkar. Precis vad jag behövde och är det någonstans man ska mota bort höstångesten så är det på Krib Creol för stämningen på det stället liknar inget i Malmö. +++

Nu är det torsdag och jag har två jobbdagar av tre kvar att jobba denna vecka sen väntar en skön ledig helg. Får nog bli fyra plus på det då jag redan är på festhumör! ++++

Faktumet att vi inte har något hemma till frukost. -----