Tittar på "Du är vad du äter" och stör mig, inte bara på namnet av programmet för det är ett så dumt uttryck, utan mest på att Anna Skipper ser större ut än hon som ska gå ner i vikt. Med det sagt så är ingen av dem särskilt överviktiga utan problemet hos hon som är med är att hon åt för fyra när hon var gravid och sen ätit godis sen dess istället för att träna och äta bra. Måste ju finnas folk i Sverige i mycket större behov av hjälp med viktnedgång än en lattemamma som tycker att det är jobbigt att ämnesomsättningen förändrats och hon inte kan stoppa i sig tio kakor om dagen! Visst, visst, det är roligt för henne att hon får hjälp med den lille kaggen men jag kan inte låta bli att bli lite provocerad. Och visst, jag har också väldigt svårt för att hålla mig ifrån godsaker som chips, godis och skräpmat men det finns inga hemligheter, finns inga magiska matsmältningsmagar, inga genetiska defekter (som spelar någon roll egentligen, tjockisgenen är en myt!)... Det finns bara kompensation. Inte ta in mer än man spenderar och vice versa. Som matälskare så har jag jättesvårt för att hålla detta själv men jag hoppas att jag aldrig tappar diciplinen så mycket att jag går upp 30 kg som den här kvinnan. Kan bli lite skrämd av sånt ibland.