Idag var första gången på länge som jag verkligen gick upp när klockan ringde (utan att snooza i en timme) och startade de mysiga morgonrutinerna som jag hade innan allt sket sig med kaffe och mycket seriöst bredda mackor. Bara att sitta och lyssna på musik och äta frukost i lugn och ro är faktiskt priceless. Synd bara att det är en sån utmaning att ta sig upp, måste alltid ha en anledning till att masa mig ur sängen. Så som att man börjar bli rejält sen, känner en knipande hunger eller är allvarligt kissig (som i dagens fall) annars kommer jag inte upp! Det borde gå att ändra. Lite jäklar anamma bara. Jag ska nog bli lite jäklar anamma i största allmänhet.

Ja, är det bara jag som känner igen det här snacket om "den nya erika" sen innan? Börja träna, gå upp i tid osv. Nästa inlägg skriver jag om mina nya matvanor. Neh skoja ba!

Men ja, här är en helt ljuvlig video som passar utmärkt såhär på morgonkvisten tycker jag.

Detta är trejde dagen jag vaknar med känslan att behöva lyssna på denna låt.
Varför? Vet inte riktigt. Jag får gåshud över exakt hela kroppen precis när den här låten börjar. Bra musik, bra text, bra band. Vissa låtar bara sätter sig och gör ett intryck på en. Äh, vem försöker jag lura? Jag vet exakt varför jag vaknar med den här låten i huvudet.

Idag tänkte jag inte ens sätta mig vid datorn. Tänkte ha en sån dag där man pysslar klart med allt man borde ha gjort för längesen. Men det fick jag då inte eftersom att jag vaknade med en låt på huvudet som jag sen inte kunde sluta tänka på. Så gick jag i en timme och verkligen längtade efter låten, försökte låta bli datorn, men jag föll för frestelsen. Ironiskt nog heter den "Miss you".

Sitter och lyssnar på Miss Li och deklarerar. Får en sån härlig bitch-känsla av att lyssna på henne. En sån "jag-tar-endast-skit-så-att-jag-sen-kan-ge-den-till-dig-annars-inte-känsla", ni vet exakt vad jag menar. Jag älskar "leave my man alone" för jag bara känner att den är en sån knasig svartsjuka som man upplever ibland men som verkligen inte är helt frisk. Vi något tillfälle kan man uppfatta det som hon hotar kvinnan, som hon tror försöker sno hennes man, till livet. Jag känner väl helt enkelt att jag kan identifiera mig med låtarna.


Kanske mest Ba ba ba. Men jag vet inte än.

Snart är det Juni!!

Hives, AHR the Hives! En sån konsert har jag saknat. En sån man bara dansar precis hela tiden, ALLA dansar precis hela tiden och svetten rinner på hela kroppen. Jag hade så fantastiskt kul hela tiden!

Började långt fram, för långt fram för det gick inte att röra sig överhuvudtaget och jag blev snabbt av med alla. Där kämpade jag tappert ett par låtar tills jag tog förnuftet till fånga och tryckte mig bak ett par meter. Där fann jag mig i den värsta moshen och där hittar jag också Andréa och Julia. SHIT vad jag blev trött! Men det bästa var att man verkligen inte ville sluta dansa. De spelade precis alla låtar jag hoppades på och inte bara en massa från nya skivan som jag inte lyssnat så mycket på. Main Offender, Walk idiot walk, Hate to say i told you, alla de finaste. Jag älskade den moshen! Inte sån störig där alla bara vill skada varandra utan man bara dansade omkring väldigt vilt och visst förekom det knuffar, men det var bara för att jag förtjänat det.

Höjdpunkten var nog framåt slutet när alla badade i svett, man bara kände att man inte orkade dansa mer och började fundera på om det inte var bäst att spendera de sista låtarna längst bak. Då avslutar Pelle precis en låt med ett flås och utbrister "FAN vad jobbigt! MEN VI GER INTE UPP! NU SKA VI EXPLODERA!" Och kör igång Tick Tick Boom. Det kändes som att hela den utmattade publiken bara lyftes en meter och tröttheten var som bortblåst.

Snart snart snart.

Och ut kom en explosion i form av Howlin' Pelle! WALK IDIOT WALK.
Kan man få igång publiken på ett bättre sätt?

Snygg. Jag tar med dig hem.

Knappt lökiga. Det fina med min lugg när den är svettig är att den korvar sig.

Såhär stod han bara för att han inte tänkte börja sjunga igen förrän precis hela publiken skrek.

Så vi skrek.

Nu har jag varit ute och gått ändå. Jag gick ca 150 meter och undrade vart jag skulle gå. Frös gjorde jag, kände bara sån motvilja i hela kroppen. Så jag fick helt enkelt vända. Jag är hemma igen, har målat lite och ätit gott mellanmål. Jag ska ju ut ikväll så jag släpper hela grejen med att vara utomhus nu. Ikväll är det ju The Hives och jag ska ju dansadansadansa.

det finns inget som är dåligt med det här bandet.

you make me sick. because I adore you so.

Hunger hurts, and I want him so bad, oh it kills
'Cause I know I'm a mess he don't wanna clean up
I got to fold 'cause these hands are too shaky to hold
Hunger hurts, but starving works, when it costs too much to love

Lars Winnerbäck - Kom ihåg mig då.
Death cab for Cutie - I will follow you into the dark.
Glasvegas - Flowers & Footballtops. (om jag dör i en olycka)
Laakso - The death of us.
Nicole Kidman - One day I'll fly away (om jag tar livet av mig)
Anthony & the Johnsons - Hope there's Someone
Muse - Sing for Absolution
Kent - Mannen i den vita hatten
eller något annat med Kent, måste ha Kent på min begravning.

Ja, det finns säkert fler låtar jag vill ha med på min jordfästning. Men det är något lite sjukt över att jag lägger en halvtimme åt att leta upp låtar som jag vill att folk ska lyssna på när jag är död. Ska sluta med det nu. Nu har ni något att gå efter i alla fall.

Min moder fyller år imorgon. Och eftersom att min julklappsskiva blev en succé så var det att vänta sig att hon ville ha en födelsedagsskiva också. Verkligen en bra present! Billigt och så personligt! Jag har nu lagt ner ungefär två och en halv timme på den här skivan och blev så stolt att jag tycker att det är min skyldighet att visa resultatet.

Attans, nu fick ni se studiobilden ändå. Men vi kan säga att omslaget är en liten försmak på hur min nya design kommer att se ut. Det är väl inte så farligt. Det här "nytt & gammalt" blev så in i helvetes fult, men vi kan väl säga att det är en del av charmen?

Det är väl underbart. När fina artister bara precis känner för att ha ett par spelningar. Speciellt om det är the Hives och en av spelningarna äger rum i Malmö - På be loved KB! Hade inte det bara varit drömmen att se dem? Inte på någon megastor scen, nej det ä inte jag heller så sugen på. Utan på lilla, lilla kb-scenen. Helt fullpackat och svettigt. Alla dansar. Precis så som en konsert borde vara alltid.


Nu är det ju så att jag som bekant är arbetslös och är därav ganska pank.

Så dagens tävling är:

Gå in på ticnet. Skriv the Hives och klicka på KB.
Den som FÖRST köper en biljett till mig får bli gudförälder till mitt förstfödda barn.
Kom igen nu allihopa!

Vinnaren avslöjas när jag får min biljett.