Varför var det ingen som stoppade mig från att kära ner mig på det här viset så att jag känner hur varenda del av mig går isönder av att se honom gå ut genom dörren och med vetskapen om att han inte kommer gå in genom den igen förrän om en vecka. Att direkt gå och lägga mig i soffan i fosterställning och lyssna på Shontelle - T-shirt och tycka att det är världens bästa låt för det är PRECIS så jag också känner mig och jag har ju faktiskt hans t-shirt på mig. Lyssnar på den tre gånger och sen en annan låt som heter något med "miss you" och inse att det är ju DEN som är världens bästa låt för det PRECIS SÅ jag känner mig.

Närå det ska nog gå bra. Jag tänkte ägna den här veckan åt att lägga över bilder från kameran (där är bilder sen i Mars) och uppdatera bloggen lite. Det har ju inte blivit så mycket av det sen jag blev flickvän! Men jag hade inte tänkt att jag skulle ägna precis hela veckan åt det - Ska dricka te också, umgås med Mackan som är i Skåne tack o lov och så ska jag ha den här låten på repeat 24/7. Ja, det ska jag. Nej, det är inte självplågeri. Jo, det är det.

Den här veckan har alltså inte börjat bra någonstans! Det finns liksom ingen spärr till mitt dåliga humör och uppförande. Eller jo, det är klart att det finns för om jag inte hade satt stopp igår så hade jag gått och stampat, gråtit och burit mig åt som aldrig förr. Men det förstår ju även jag att man inte kan göra i en butik och jag förstår också hur frustrerande det hade varit för alla andra att ha en som gått och vrålat som en 5-åring som inte fick som den ville när vi har jättemycket att göra. Tro mig, vi har nog av de där 5-åringarna på avdelningen ändå. Det är nog därför jag passar så bra på min avdelning, så att jag varje dag kan leka lite med människor med samma mentala kapacitet som jag har då och då så att jag får avreagera mig lite.

En vis person jag pratar med ibland sa till mig att mina sådana fasoner nog kan vara ett resultat av att jag växte upp lite för fort och inte fick leva ut barnsligheten helt och därför spelar ut den ibland när jag är t.ex. full, extremt trött eller andra tillfällen då man släpper kontrollen lite. Fast sen undrar jag vad det är för barnslighet jag inte levde ut när jag lekte häst på rasterna enda till 5:an då andra gått vidare till ballare grejer som... fotboll. Och sista gången (sista gången har egentligen inte hänt än) jag lekte med Barbie var när jag var 12. Det är sant! Fast omständigheterna var lite annorlunda då jämfört med när jag var 7. Plötsligt var oskyldiga Barbie en mycket, mycket snuskig liten flicka och Ken en mycket, mycket stygg ung man. En var lesbisk också! En produkt av att jag råkade klippa av för mycket hår så att hon fick, ja, ingenting alls kvar. Då blev man lesbisk. Fast så tror jag inte att det är längre.

Efter att ha sammanfattat lite här så känner jag mig lite lugnare. Jag har inte blivit störd på senaste tiden, jag har ju varit störd under en väldigt lång tid! Det gör mig faktiskt lugn. Det har hänt så mycket på sistone som vem som helst hade blivit helt ding i huvudet av men inte för mig, jag var ju redan ding. Nu ska jag försöka vända den här dagen till något bra!

Oskar Linnros har äntligen släppt sitt album på spotify. Det tillsammans med ungefär hundra koppar kaffe är nog ett av de bästa sätten att börja en morgon med. Det spritter i kroppen och jag vill bara stå framför en stor scen med gräs under mig och dansa barfota. Något att lyssna sönder!

Oskar Linnros – Vilja Bli

Ah, gjorde den stora kalkonen och gick in och provade bikini direkt efter jobbet. Har bestämt mig för att inte köpa någon direkt matchande bikini-set utan istället köpa flera olika trosor med olika toppar så kan man matcha hej vilt vilken dag som helst. Eller det trodde jag i alla fall för när jag gick in på HM skulle jag egentligen bara byta en trasig mascara men kände att ja, jävlar, idag känner jag mig snygg så då ska jag prova badkläder. Men tji fick jag för väl inne i provrummet kände jag mig så enorm och vanbildad att jag ville krypa ihop i hörnet, gärna i fosterställning. Så tycker vissa att jag inte har något att skämmas över och jag håller väl egentligen med men jag tycker minsann att man kan få ha bikiniångest hur man än ser ut. Det hör ju till sommaren att fälla några tårar framför spegeln, i alla fall ett par år till innan jag mognar helt och tycker att jag är bra som jag är.

Jag fick efter många om och men med mig ett par svarta bikinitrosor, för det är ju en bra början, och väl framme i kassan när jag informerade kassörskan om att de minsann hade sålt en trasig mascara till mig så utbrast hon "Ojsan, det var ju verkligen inte bra! Men du! Du har ju inte tagit av säkerhetslappen! *ritsch*! Sådärja nu funkar den! 'Pull here' står det ju!" (Ja, hon lät så enerverande glad) och jag kände att det var den absolut sämsta spontana shoppingturen jag någonsin varit med om.

Ps. Jag ska börja träna.

Ps2. En normal kvinnokropp är faktiskt det vackraste jag vet och med normal menar jag allt som inte är extrem övervikt eller extrem undervikt.

Idag är jag ledig och det tackar vi för. Vi vet ju redan vad jag sysslar med om mornarna när jag är ledig. Minst fyra koppar kaffe och så ska det plöjas igenom åtskilliga bloggar som jag inte hunnit med på sistone samtidigt som jag äter frukost. Nu råkar det vara så att det, till min stora glädje, är dåligt väder idag så det finns inget som skulle få mig att byta om till annat än pyjamasbyxor och, gud hjälpa mig, ta på mig bh. Istället brer jag mackor. Philadelphia (paprika och lök är min favo), keso (eller cottage cheese för Jens tyckte inte att det spelade någon roll vilket märke det är och det gör det ju faktiskt inte heller) och jaaa två olika sorters ost på ska det visst det vara, det är ju inte Lördag i alla fall! Då hade jag haft en skiva prästost också. Så toppar vi med lite pesto och kanske någon grönsak om där finns. Mmmm! Ägg har jag också, fast som jag bara äter rätt upp och ner med lite salt samt färska björnbär. Inte på ägget, för sig själv. Tänk så långa inlägg man kan skriva endast om sin frukost. Inte alla som kan och/eller vill göra det!

Det var inte ens det jag ville prata om för jag ville egentligen bara precis säga att om du, precis som jag, drabbats av för tidig och helt obefogad mammalängtan... Ja, jag har pratat om den förr - den där ettriga känslan av avund varje gång man ser en putande mage eller värmen runt naveln när man ser en pappa leka med sin 3-åring, ni vet den helt störda känslan som man egentligen inte pratar om? I alla fall om du också har den så gå in på Katrin Zytomierskas blogg för hon har nyligen blivit mamma och skriver precis som det är, även de mörka sidorna. Tog mig friheten att kopiera in filmen som fick mig att sitta och gråta så att jag verkligen tjöt. Fast det är väl inte någon större bedrift egentligen, med tanke på förra inlägget. Sån är jag!

Min gårdag började men känslan av att jag kan ta över världen, jag sa till och med det till Jens: "Idag är jag unstoppable" fast han tittade bara konstigt på mig och verkade tycka att jag är en riktig tönt vilket jag såhär i efterhand kan hålla med om då jag hade ett sånt där glatt ansiktsuttryck som sa "lalalaaa unstoppable". Svårt att förklara, måste ses. Sen skulle man till jobbet och givetvis var tåget försenat så att även jag var sen men jag bara tänkte "lalalaaa" och fortsatte min dag. Jobbet gick utomordentligt förutom att jag inte kunde bruka allvar när jag var 10 år inombords "lalalaaa". Sen skulle jag åka hem och då ville tåget först inte alls stanna på min station så jag fick vänta i en halvtimme för att ta tåget till Kastrup och sen vänta en kvart där på nästa tåg som sen tog 20 minuter längre än det ska göra såklart. Nu började det bli lite mer "laaalaaalaaa" istället vilket inte alls har samma glada ton utan började istället styra åt: "..." och väl framme i Malmö kände jag mig som ".". Dagen kändes förstörd och kass pga världens sämsta Öresundståg. Sen att jag låter det fördärva mitt humör är en annan sak, nu fokuserar vi på att ogilla.

Men sen insåg jag det fantastiska: Det är student-tider. Hela Malmö bara larmar med biltutor och skrik och jag bestämde mig för att promenera istället då jag väljer att vara en av dem som inte stör sig utan istället vinkar tillbaka med ett löjligt stort leende på läpparna. Jag älskar älskar älskar det. Det slutade med att jag, med tårar i ögonen, ringer mamma så att hon också får vara med för hon vet hur extremt sentimental jag är med sånt här. Jag vet inte vad det är men jag blir så satans överväldigad av all den där glädjen som studenten representerar. Så fantastiskt det är! Snälla studenter: Skrik mer, sjung mer, tuta mer och gör det längre. Jag älskar er!

Sen blev ju dagen inte sämre av att den avslutades med en fruktansvärt god laxburgare och goda drinkar med härligt sällskap på D. Jag känner mig så lyckligt lottad. Förutom när det gäller tågen då.