Fy fabian, har så ont i min mage idag. Värker och har sig och doktorn säger avvakta och jag bara känner "vill inte avvakta!" men det finns inget annat att göra... Än att spela sims och vänta. Men hey, det går väl över innan jag gifter mig.

Kan väl leva med att spela sims idag och hoppas på att det känns bättre tills ikväll när jag äntligen ska se Harry Potter! Hade jag varit trollkarl så hade jag trollat bort min magont dirr. "Accio magont" hade jag sagt och sen hade jag Avada Kedavrat skiten.

Åh igår var helt fantastiskt! Först så julpyntade vi lite - satt upp stjärnor fönsterna och röda ljus i ljusstakarna, vid tre gick vi, med en flaska glögg, till Maria där det bjöds på hemmagjorda pepparkakor och lussekatter. När klockan närmade sig halv sex traskade vi ner mot stan där det var julskyltning och jag hade ju inte fattat någonting av vad det innebar, trodde ju att det skulle finnas stånd med godis och sånt men nää, bara ljus och skyltningar i butiksfönsterna. Fattigt!

Kvart över sex befann jag, Anna och Qu oss på centralen, väntandes på ett tåg som var en halvtimme sent. Väl på tåget gick det i snigelfart och vi började känna lite panik över om det skulle hinna till Mew som började nio. Men jodå, kvart i åtta var vi i Köpenhamn och tog första bästa taxi till Konglige Teatern. Självgoda över att vi var där i så god tid gick vi ur taxin, skröt även lite för oss själva om hur överkomligt pris det var på taxin. Fast det var någonstans där som vi insåg hur mörkt det såg ut på teatern och att där faktiskt inte var några andra folk. En vänlig dansk stannade på sin cykel och informerade oss om att det var på Operan och att det inte alls ligger där vi var. Paniken kom krypandes men vi kunde inte göra annat än skratta åt hur enormt dåliga vi var som inte ens kollat upp vart konserten ägde rum.

In i nästa taxi och 120 danska senare så var vi äntligen på Operan, där gick allt smidigt och en kvart senare var vi på våra platser inne i den imponerande bikupan, som det tydligen kallas. Första spelningen med Mew som jag varit på där de hade sittplatser! Anledningen, enligt dem själva, var att de inte ville att det bara skulle vara en konsert. Det skulle vara en show och man skulle få en helhetsbild. Och ja, vad ska man säga... Det fick vi! De gick stenhårt ut med "Sometimes Life isn't Easy" som andralåt efter ett riktigt mäktigt intro och sen efter det "Hawaii" och i tankarna var då, "hur i hela friden ska de kunna hålla uppe den här ribban?" Inga problem, de levererade fantastisk låt efter fantastisk låt och vi satt bara med gåshus hela konserten igenom. Fantastiska riff, mer animeringar än vanligt och mäktiga ljuskreationer samt en avslutning där hela scenen öppnade sig i hela sin bragd och ja, jag säger bragd. Har fan inget ord som skulle passa bättre in än det. Man hade ju inte räknat med att de bara stod och spelade på en tredjedel av scenen! Blev så exalterad att jag ropade "AAAH!!" rakt ut, inte skrikigt utan verkligen ropigt. Märklig reaktion.

Ska man ha något att klaga på dock så var strålkastarna lite väl skarpa på balkongen, jobbigt att sitta bländad när det var som bäst. Och den där stora scenöppningen slutade lite i ett antiklimax när det stod tre maskerade personer och spelade på den här enorma scenen och byggde upp förväntningar på att bandet skulle komma ut igen men istället föll ridån ner och ljuset tändes. Ahapp, tänkter jag då och förmodligen alla andra också men på något sätt så känns det som att man inte kan annat än förvänta sig något sådant av dem. Det ska vara awkward!

6:e gången jag ser dem och de bjuder på en sjukt mäktig show som kändes spännande, surrealistisk och oförutsägbar - precis så som Mew ska vara. Känner bara att ja, de är mitt favoritband av en anledning. De är helt fantastiska!

Lite ironiskt är det att jag skriver att jag ska installera sims och sen helt glömmer bort omvärlden. Så blir det alltid! Hade ju tenta förra veckan, så jag har inte haft så mycket skola sen dess för nya delkursen börjar lite långsamt så jag har haft massor av tid. Min vecka har alltså i prinicip bestått av Sims, Lucy, Lukas och clementiner. Gött! När Jens kommit hem från jobb och frågat hur min dag har varit så har ett typiskt svar blivit "Jaa, jag byggde klart ett hus, hade 'myspys' och skaffade barn, idag så blev han rockstjärna och hon lärde sig nästan alla rätter direkt." Jag vet inte vad som är värst, att jag pratar på det viset eller att Jens inte ens lyfter på ögonbrynen längre utan istället nickar intresserat. Tror inte ett dugg på att han är intresserad egentligen men såna lögner uppmuntrar jag!

Klarade tentan förresten!!!! tackar som frågar.

I fredags hade vi förfest som kändes superlyckad, jag skrattade i alla fall hela tiden och alla andra såg ut att ha roligt också. Jens var helt i eld och lågor, sprang runt och skrek WOHO hela kvällen. Lite fint och lite irriterande! Senare så gick vi i snökaoset till Golden, som är mitt gängs absolut kärleks-hak. Det är kanske inte någon fin bar, alls, rent av ganska sunkig. Men man träffar alltid folk man känner och personalen är fantastisk. Jens är dessutom stammis deluxe där! "TJENA JEEENS" ropar de när han kommer och allt är så hjärtligt, "TJENA ERIKAAA!" Brukar jag då ropa till mig själv då och skratta jättehögt. Det går alltså aldrig hem att göra så. Supertrevligt hade vi i alla fall, satt och shottade med ett supertrevligt par vi träffade. Mycket dum idé.

Igår satt ågren vid min sida hela dagen och retade mina kräkreflexer. Beställde från MAX och tyckte ofantligt synd om så någon dubstep blev det inte för mig. Mycket tråkigt, men kanske rätt bra med tanke på att jag ska till Köpenhamn idag och se bästa bandet på jorden, Mew.

Nu är det ju faktiskt första advent idag så jag ska städa och julpynta tänkte jag, när jag får orken till att resa mig ur sängen.

Det är måndag och jag älskar det. Grått väder ute, till min stora belåtenhet då jag inte har någonting alls planerat. Imorgon börjar ny delkurs så det är alltså en sån dag där man inte behöver tänka på något alls. Ingenting som måste göras idag! Underskatta nu inte hur förbaskat nöjd jag är över detta, sitter till och med och smilar förnöjt - sådär så att jag hade blivit irriterad om jag tittat på mig själv. Man stör sig lite när folk är belåtna över att inte göra ett skit, gör man inte?

Bilderna från helgen, lite sådär sporadiskt. Hatar att jag inte vågade ha med mig kameran på Gaga-konserten. Hatar. Så fegt.


Såhär började min lördag. Naaw! Ser ni så sött jag låtsassover?


Låg kvar i sängen till typ ett, för att jag kunde. och för att jag kunde skylla på att jag bondade med katterna, det tar sin lilla tid kan ni tro!


Lukas finner snöret till lampan väldigt roande. Så kul att det inte går att sitta still till en ordentlig bild och han tappar lite fokus på omvärlden. Då går det såhär:

haha, skoj. Buss på'na!



Lördagkvällen var jag fortfarande helt utpumpad efter Gaga så jag orkade inte göra någonting alls, helt slut. Inte så konstigt kanske efter en jobbig start på veckan, tenta på onsdagen och sen världens bästa konsert på fredagen. Så vi körde till Ica Maxi och länsade deras tapasavdelning. Stekt tonfisk, kräftor i vitlök, chili-räkröra, marinerade vitlöksklyftor, vitlöksoliver, marinerad parmesan, vitlöksmarinerade soltorkade tomater, fetaost, brieost, vindruvor och bröd. Till det ett glas vitlöksrödvin!
Näh, skoja bara, men man kunde tro det! Efter det hamnade jag i matkoma.



Så snälla katter vi har, de hamnade i sympatimatkoma strax efter mig, på mig. Så. jävla. gosigt.

På söndagen var vi på namngivningskalas för min brorsdotter. Hon tog fingert i tårtan plus att hon tog ett hallon från den innan hon fick sin bit. Då skrattade alla. Sen när jag gjorde samma sak så sa alla att man inte fick göra så och gav mig stränga blickar. Så fick hon...


Somliga kan vifta på öronen eller gå ner i spagat. Julia kan göra såhär! Riktigt fult.

När vi kom hem lagade Jens en äggröreomelett, som är det nya ordet på en omelett som blev till äggröra istället, på resterna från gårdagen och det smakade ljuvligt. Och vitlök! Sen kollade vi på något som jag knappt minns för jag somnade nästan direkt.

Nu ska jag nog ta och försöka installera sims. Sen har jag att göra fram till jul!

Adjö!

Är ensam hemma med kisarna och lyssnar på Sophie Zelmani och mår bra. Hon gör den härligaste musiken jag vet. Passar bra när man har världens mysigaste med tråkigt väder utanför och två små pälsbollar bredvid sig. Fast vi saknar Jens som är på jobbet och undrar vem det är som lurat i alla andra att det är lördag när det faktiskt ÄR söndag!

Det här albumet är mitt favoritalbum med henne. Javisst, det är ett samlingsalbum men fick det i present för fem år sedan och har lugnat mig genom många tonårskaoskvällar. Hon lyckas blanda sorgligt med glatt och hoppfullt, på något vis. Passar bäst när det regnar eller är mörkt ute. Helst båda.

Var och såg på Gaga igår vid Stadion i Malmö! Har för det första aldrig varit på Stadion så bara att gå in där när det redan var fullsatt gjorde att jag fick svindel. Herregud vad stort det är! Vi hade sittplatser, vilket först gjorde mig lite purken för jag brukar vilja dansa sönder fötterna men vi satt ändå så att vi hade henne precis nedanför oss och man såg allt så himla bra. När man väl hörde henne börja sjunga så satt jag bara och studsade och när hon drog igång med "Eh, Eh" som andralåt (tror jag att det var, ärligt talat var jag i ett sånt lyckorus att jag inte minns vilka låtar som kom och när) så blev jag så överväldigad att tårarna bara började spruta likt en pandapoppare på en Håkan Hellström-konsert. Så höll det på sen, jag satt och studsade och kämpade emot impulsen att hoppa från läktaren (siktade på scenen) varvat med tårar, sjunga med och sittdansa. När det blev helt för mycket så ställde vi oss upp och dansade och det kändes som jag verkligen skulle spricka så lycklig jag kände mig. Får gåshud nu bara jag tänker på när hon åkte uppåt på en stor pelare med en fjäderklänning Gaga-style och sjöng "So happy I could die", då blev det nästan för mycket - det var ju precis så det kändes!

Det var egentligen inte sångerna som var det bästa, även om hon hade med precis alla man ville höra och mer än så. Det hade inte varit in närheten av samma sak om det inte varit för allt där emellan. Sakerna hon sa och gjorde, showen! Känns så sjukt töntigt att säga det men faktiskt, det känns som att det förändrade mitt liv! Har varit så ledsen på sistone, har känt mig så dålig i typ en månad nu och det kändes som att det hon sa var precis vad jag behöver höra och förstå. Ah, nu blev jag ledsen igen. Jag måste lära mig att tycka om mig själv rakt igenom, se mig själv som en superstjärna, alla borde göra det! Att man får vara precis hur man vill, vem man vill och man ska stå för den man är. Älska den man är för man är ju född sån. Born this way! Inga nyheter egentligen. Men jag behövde nog verkligen bli påmind.

När det var slut så kollapsade jag helt i Jens famn och grät och grät. Det låter säkert helt cp för de som inte är... som jag, men det finns liksom inte plats med alla känslor i bröstet så de måste bara ut på något sätt. Jag får aldrig glömma känslan jag hade under hela konserten. Så oövervinnelig jag kände mig och så bra jag mådde. Så som jag känner nu när det bara rinner tårar igen för att jag tänker på det. Det måste jag ta med mig precis hela livet.

Tack mamma för en sjukt bra kväll! Tack Jens, Julia, Johannes, Jakob, Maria och Carina. Det var så fantastiskt!

bild härifrån, från en konsert i Kanada.

På vägen hem var jag och Jens så pepp att vi tänkte åka hem om bara och sen ut och dansa men vi kom inte så långt, så utpumpad som jag var på intryck och känslor. Grät ju bara hela tiden. Somnade en timme efter att vi kom hem, samtidigt som vi låg och pratade och det sista jag minns är att jag säger till Jens att jag minsann tycker att gränsen är nådd om man ska äta katt. Näe, det tycker jag inte att vi ska göra. Jens säger att vi pratade om något helt annat, men vad vet jag?

Det hätigaste är nog ändå att jag inte var något superfan, att jag bara älskar hennes låtar på förfest och när jag behöver muntras upp. Men efter detta alltså! Jag håller inte med om att hon skulle vara den nya Madonna. Hon är så jääävla mycket mer än så!

Oh no, god damn
I missed the last tram
I killed a party again
God damn, god damn
I wanna sleep in my bed
I wanna clean up my head
Don't wanna look this dead
Don't wanna feel this dread
I killed a party again
I ruined it for my friends
Well you're so silent, Jens
Well maybe I am, maybe I am
Now at the central station
No time for being patient
I feel like going home
But at the same time I don't
Black cab, black cab
Black cab, black cab
Black cab, black cab
Black cab, black cab
And I've heard all the stories
'bout the black cabs and the way they drive
But if you take a ride with them
You may not come back alive
They might be psycho killers
But tonight I really don't care
So I say turn up the music
Take me home or take me anywhere
Black cab, black cab
Black cab, black cab
You don't know anything
So don't ask me questions
You don't know anything
So please don't ask me any questions
You don't know anything
So don't ask me questions
Just turn the music up
And keep your mouth shut.

Nu kan jag berätta vad det är som har väntat! Vågade inte riktigt själv tro att det var sant innan och ville inte skriva något som sen inte skulle hända men nu har det hänt! Idag klockan tre så satte vi oss i bilen och körde mot Lund där vi skulle titta på något fint, som jag sagt. Detta var det fina vi skulle titta på:

Åh, jag är så himla bra på att inte städa! Nu har jag tillexempel spenderat den senaste timmen åt att skapa en alldeles egen Gaga-outfit. Varför det överhuvudtaget känns relevant är för att hon kommer till Malmö nästa vecka och jag ska vara där!

Hade en strandväska som jag fick på köpet hos Glitter för ett tag sen. Usch vad smaklös den kändes, plastig och jävlig! Vad jag då gjorde var att ta en sax, först klippa av blixtlås och handtag, sen klippa upp hela botten och båda sidorna så att den egentligen bara sitter ihop i hörnen. Voilá! Tror att Gaga kommer bli stolt.

Nu är det snart imorgon! Miau!

När man är ensam hemma kan man även passa på att kleta in fejjan med lermask. Ja, det är klart att man kan ha det även när ens bättre hälft är hemma men som jag förstått det så är det väl inget som får det att rycka i brallan precis. Lite sexig mystik får man man ju ha kvar även efter man släppt sin första prutt i varandras sällskap. 

Detta är då en chokladlermask alltså. Luktar riktig julkalenderschoklad, smakar inte alls som choklad och det ser verkligen ut som bajs! Moget! Tänker ni nu men faktiskt - Blev så jäkla illa till mods när jag tryckte ut en klick och började kleta in det, kunde alltså inte släppa tanken på att det var bajs som jag smorde in min nuna med.  Annars rekommenderar jag den starkt!

Är ensam hemma ikväll och då passar jag på att laga fisk då jag än så länge är ensam i hushållet med att äta det. Tänkte dela med mig av receptet:

Du behöver:
* 1 pkt Torskfiléer
* 2 dl Matlagningsgrädde
* Salt
* Timjan
* Svartpeppar
* Cayennepeppar
* Potatisar
* Ärtor

1. Se till att fisken blir tinad ordentligt. Lägg filéerna i en plastpåse och lägg ner i en skål vatten eller något sånt. Micra inte! Det blir inte så bra, förutom om du är riktigt hungrig och bara vill bli klar direkt. Men skyll dig själv!
2. Sätt ugnen på 200 grader Celcius.
3. Koka upp saltat vatten. Mycket salt!
4. Skala precis så många potatisar som du tror att du behöver.
5. Lägg i dem i det kokande vattnet. Hade kanske räckt om jag skrev "koka potatisen" men det skadar väl inte att vara lite extra pedagogisk. Koker gör det när det bubblar i vattnet.
6. Nu borde väl fisken vara färdigtinad! Lägg dem i en ugnsfast form och krydda med samtliga kryddor. Tänk på att du snart ska ha grädde på sen så se till att inte snåla på kryddorna.
7. Häll på all grädde, det är inget att spara på.
8. In i ugnen!



9. Låt vara inne lagom tills potatisarna är klara och kanterna på fisken är lite gyllene. Kanske 10-15 minuter.



Mmm!

Glömde du också ärtorna?
Ingen fara! Lägg så många ärtor du vill ha i en skål eller kopp vatten och kör i micron typ en minut eller två.



Sådärja!


Såhär brukar jag minsann göra. Mosa potatisen och häll över rejält med grädde, såssy!

Åt nu undertiden jag skrev och kan ju komma med recension direkt också. Kanongott! Inte det godaste jag ätit kanske men det är lätt som en plätt om du inte har tid eller lust för något avancerat utan bara vill få i dig en ordentlig måltid. Fisk behöver mycket salt och jag också så det kan du knappt få nog av och sen är dragon godare än timjan på men nu hade jag ju inte det. Det är inte fel med riktig grädde istället heller men man tager vad man haver!

Min dag började med frukost med Maria, något som börjar likna vid en alldeles fantastisk tradition, för att sen ha bestått av ett par timmars väldigt oeffektivt plugg hos Josefin. Känns i alla fall skönt att vi är tre om att absolut inte orka, så känner man sig inte helt värdelös. Det är ändå nästan en hel vecka kvar till tentan och i vanliga fall hade jag börjat plugga om sisodär tre dagar. Jag är verkligen inte bra på att koncentrera mig när jag inte behöver det. Speciellt inte när jag behöver det heller. Det finns ju så mycket roligare saker att ägna sig åt, som att köpa färg och äta glass! Vilket jag gjort sen jag slutade plugga och nu återstår det att måla ett litet hus som jag har byggt och göra fint. Kanske städa också. Eller det är bättre att jag säger att jag ska plugga för då kommer jag definitivt få allt annat gjort.

Imorgon ska vi till Lund och titta på något fint. Vågar inte säga vad fall det inte blir något, blir så jobbigt annars. Åh, vad jag längtar!! Imorgon kommer förhoppningsvis att ändra mitt liv!! Haha hatar sånt, när folk skriver att de ska göra något kul fast vägrar berätta vad det är. Hur störigt?

Hörrni! Glöm verkligen det här med att du ska resa dig direkt när du blir nedslagen. Det känns kanske inte så bra att ligga på marken och vänta på fler slag men du har minsann ett perspektiv som du aldrig får när du är uppe och står.

Ställ dig inte upp förrän du vet hur du ska slå tillbaka, annars är risken rätt stor att du blir nedslagen igen.

Kanske lite flummigt, det också, men visst har jag rätt?

Hade en skitvecka förra veckan och en identitetskris utom denna värld men har kommit fram till så mycket bra grejer som jag kommer ha med mig för livet. Nu, en vecka senare, så är jag tusen gånger gladare än innan jag fick ansiktet nedtryckt i leran. Sen att det var jag själv som snubblade mer än att någon tryckte ner det, är ju en annan sak.

Tänk att vara ifrån varandra i ett och ett halvt år och bara prata lite sporadiskt undertiden. Lite då och då med lite korta uppdates, ibland lite längre men ändå inte särskilt mycket kontakt. Då tycker man ändå att det borde vara lite märkligt när man ska möta upp henne, tänker att det kanske kommer vara lite konstig stämning. Men när jag såg henne så ville jag bara kasta cykeln och mötas upp i en kram ala Christian the Lion. Riktigt så dramatiskt kramades vi inte, men det var en rejäl bamsekram om ni nu ska ha detaljer. Sen gick vi och åt thai på Green Mango och gjorde vårt bästa för att prata ikapp allt man missat, fortsatte pratmaratonet hemma i lägenheten och ända till stationen där jag vinkade av henne igen.

Känns så jäkla bra att ha henne hemma!

Haha! Min nya mobil går plötsligt inte att ladda. Ja, man kan väl tycka att det inte är något att skratta åt, men känner du mig så förstår du varför man inte kan göra annat än dra på mungiporna. Eller gråta, men det gjorde jag ju igår när det först inte gick att ansluta till strömkälla. Kalabalik i en timme ungefär, på grund av att det inte gick att ladda min telefon (klockan halv två på natten, därav mitt dåliga sinne för humor).. Jag blir bara så less alltså! Ska lämna in skiten idag och byta till en Nokia 3310. Det var grejer det! Den whina inte över att den inte kunde ansluta till strömkälla, den bara gjorde det.

Äntligen måndag! Trodde aldrig att jag skulle säga något sådant men jag vill bara precis ha fått förra veckan avklarad och känna att jag gick ur den levande. Shit vilken pärs! Det känns som att det var en evighet sen det sist var måndag och att jag inte kunde förmå mig att gå ur sängen. Den här morgonen rusade jag upp, då jag trodde att jag var sen, gick in på toaletten och klädde av mig alla kläder i all hets utan direkt anledning, trodde väl att jag skulle duscha och sen rusade runt som en galning (Inte rusade runt naken alltså, tog på mig kläderna igen). Trodde ju att jag var sen! Tur ändå att jag tog en extraminut för att kolla vilken sal vi skulle vara i för min reaktion blev "FAN vi börjar ju inte förrän ett!!". Förstår inte heller varför jag ropade "fan!". Det är kanske normalt att man blir besviken när man inser att man inte behöver stressa? Jag är sällan helt rationell eller rationell överhuvudtaget när jag är nyvaken, det är inget nytt! Jens kallar det "krydda".

Nu har jag istället spenderat morgonen åt att klicka runt på en massa skitsidor samt hällt ut kaffe över bordet. Är inte det jobbigt? Har kommit förbi det att få panik såfort jag välter ut något. Jag tittar bara först på min röra och konstaterar hur irriterande det är att vara så klumpig och sen kanske jag tar tag i det. Ska jag fortsätta att få panik varje gång jag ställer till det så kommer jag med all säkerhet att åldras i förtid.

Varför är det inte sånt här väder alltid? Hade säkert inte ens varit hälften så mycket surpuppa om det var det. Fast det vet man förstås aldrig.

Update: Skulle ju ha postat det här imorse fast jag glömde visst. Tihi!

Såhär borde söndagar vara. Att man vaknar pigg klockan tio, mornar sig en stund i sitt välmående för att sen traska ut i solen med sin sambo mot Metro där det bjuds på brunchbuffé. Eller bjuds gör det ju inte, kostar skjortan gör det men det känns det värt när man hållit sig inne hela helgen. Och inte betalar själv heller för den delen. Att riktig belåten traska ut på Möllevångstorget som det redan börjar smälla om och fotbollssupportrarna har börjat hopa sig. Nu är jag tyvärr inget fotbollsfan själv riktigt men jag älskar MFF-supportrarna. Blir bara så genomvarm och glad av att se dem.

Sen gick vi en lång promenad i pildammsparken, pratade ärlighet och om det fina som händer snart i solen. Även här fylls jag av supervärme inombords. Det är väldigt svårt att förklara utan att låta supertöntig. Jag har blivit så väldigt människokär tror jag! När vi sen gick förbi Möllan igen så myllrade det av blåa halsdukar och någon smällde en smällare precis framför mig så att jag fick en hjärtattack och spräckt trumhinna, Jens fick en adrenalinkick. Och plötsligt fick jag svar på varför i hela friden de ska spränga hål på folks trumhinnor och ge dem hjärtattacker. För att det är kul. Det är inte svårare än så!

Nu har jag handlat massor av Satsumas, chips och dippa. Jag mår bra.

... ger 377 000 sökningsträffar på Google och på engelska heter det Seasonal Affective Disorder. SAD.

Det är så jävla vanligt att det knappt är sant men eftersom att det är lite fult att prata om hur man verkligen mår i vuxenvärlden så tror varenda stackare som har det att den är helt ensam och dålig. Eller ensammast och sämst. Och skammen över att må dåligt, även om man inte har något att må dåligt över, otacksamheten som bara gör det ännu värre, gör att ingen av ängsligarna berättar för någon om hur dåligt de mår. Känns inte som något sunt mönster.

Så därför tänker jag berätta för er nu! Jag har givetvis mina personliga problem, som alla har. Jag har kass självkänsla och blir ledsen otroligt lätt. Men rent genrellt har jag ett fantastiskt liv med fina vänner, familj och en pojkvän som älskar mig så jag har verkligen inte tyckt att jag har "rätt till" att klaga på något. Så när jag vaknar en morgon och inte kan finna en enda anledning att gå upp och inte känna glädje inför någonting i hela världen, trots allt som jag har, så känner jag ju mig jävligt dum.

Men man får tänka på att om du inte sträcker ut någon hand så blir det otroligt svårt för någon annan att hitta den, man kan ligga inte i all evighet och vänta på att någon ska komma och dra upp dig. Kan du inte göra det själv så måste du be om hjälp och jag vet att det inte är lätt. Själv låg jag och grät i sex timmar utan att prata med någon för jag hade redan bestämt mig för att ingen skulle förstå men sen skrev jag bara allt till en vän, och möttes av full förståelse. Bara att någon annan vet hjälper, lite i alla fall. Skriv hellre än ring för då kan du inte bli avbruten och det är större chans att du verkligen får ur dig precis allt du behöver få sagt. Dessutom så är det så sjukt svårt att prata om man är ledsen samtidigt.

Vill dock tillägga att du inte ska sträcka ut någon hand om du inte alls känner för att göra det, att bara ligga och vara ledsen är också helt okej. Ibland hjälper det att bara låta sig ligga och tycka så in i helvetes synd om sig själv.

Nu känns jag säkert sådär fånigt pretto igen med mina hobbypsykolog-fasoner. Funderade precis på att ta bort allt, för jag kräks lite i munnen när andra leker allvetare. Men jag tänker inte göra det för det är säkert bara den där dåliga självkänslan som gör att jag ens tror det - att jag vet precis vad ni tänker och att ni alltid tänker det värsta om mig. Det är ju inte alls konstigt att jag känner så när jag alltid tror det värsta om er. No offence, jag tror alltid det värsta om allt. Nu hobbypsykologade jag mig själv också. There's no stop!

Här är i alla fall en sida med lite andra tips om du känner av höstdeppen.

Såhär känner jag mig idag, som en i den här videon. På gott och ont förstås, roligare än att känna sig så orkeslös som jag gjort de senaste dagarna men när inget kul är på gång, så att man sitter "still" och känner sig sådär, så kan man lätt ta mig för med ett ADHD-barn. Det är lite jobbigt.

Jag tror dock att jag har botmedel för denna stissighet och det är inte något godare än någon annan medicin - Motion. Åh fyyy, vad jag inte känner för det men det är nog faktiskt det enda som hjälper som inte är receptbelagt. Måste bara få rumpan ur soffan så... Ska det nog gå...

På tal om det så håller äntligen på och fixa Sims 3! Nog det absolut dummaste jag kan göra två veckor innan tentan men.. Här är vi nu! Kan ju spela lite grann bara?

Jag önskar att jag var riktigt jävla blåst. Typ lika ovetande som en 10-åring. Så roligt man hade haft!

Fast vid närmare eftertanke. Vill jag verkligen ha ångest över att jag måste ha stringtrosor även om jag inte alls tycker att det är skönt? Ha låtsaspojkvänner? Byta bästis varje dag? Vill jag verkligen ha krismöte igen där vi pratar om att alla inte fick vara med och leka häst på rasten. Jamenar hallååå? Finns ju bara ett X antal imgainära stall-boxar.. Fast jag ska inte ljuga, ibland saknar jag att bara kunna säga "du får inte vara med!" när det var någon man inte stod ut med. Hade man varit riktigt blåst hade man lätt kommit undan med det dock. Eller amerikan.

Så HaDe vI sNuTtiZ dÄr Vi sKrEv mYcKeT sÅhÄr. BaRn! PrOvA iNtE dEt HäR hEmMa. AsJoBbIgT jUh *SuCkAr*
Men nu när jag tittar på det efteråt så ser det ganska spexigt ut. Ska absolut överväga att börja skriva så igen, borde ju gå snabbt efter ett tag. Jag hade dessutom aldrig haft några problem med att bli tagen för något annat än blåst!

Problem solved.

Ah, kan inte sova.
Därav min önskan, känner ju som sagt att jag har tänkt klart för idag. Men en viss del av mig håller inte med och det råkar olyckligt nog vara just den jag tänker med och den lyder sällan mig annars så varför skulle den göra det nu? När jag ändå är igång och skriver vad som helst som ploppar upp så måste jag säga att jag har en väldigt stark doft av vitlök i näsan. Detta är extra intressant då jag inte ätit vitlök idag.

Godnatt!

Och tänk inte för mycket på det jag sa om vitlöken, vill inte hålla er uppe också.

Ska aldrig mer bråka med mig själv när jag har en dålig dag. Inte pressa i onödan för att man egentligen inte har något att vara ledsen över. Känner du dig ledsen, så är du det. Är man drama queen så förstorar man gärna upp det (säger inte att jag förstorar eller överdriver. någonsin.) men vad jag aldrig mer ska göra är att bagatellisera mig själv för man måste låta sig själv vara ibland. Och låta det som är bra som alltid kommer ur det dåliga, komma. För det gör det, och lyssna nu, alltid.

Man kan se det som att vi lever en värld där alla har sin egna reality show som man själv spelar huvudrollen, i  vännerna blir co-stars och resten är bara statister. Det är inget fel med det, det bara låter extremt narcissistiskt men mina egna erfarenheter visar att om man sätter alla andra framför sig själv så blir man olycklig och bortglömd. Du måste ta hand om dig själv för annars blir du aldrig något mer än en statist eller biroll. Du får aldrig ha din egna story. Okej, alla drömmer inte om att bli skådespelare men en huvudroll tycker jag att alla borde spela.

Det är inte dagens insikt, detta visste vi redan. Dagens insikt är inte heller någon nyhet men något jag glömt bort alldeles för länge. Jag gillar inte en-mans-shower, tycker att det blir gärna tråkigt och krystat, rent av genant. Det är birollerna som gör filmen.

Pinsamt hur ofta det glöms bort.

Ah okej, går med på att det gick över gränsen för cheezyness där med pussbilderna också. Men det är bara det att... jag är cheezy. Och har väldigt fina vänner.

Förresten så kom jag på ännu en grej som gör att det är nyttigt att se livet som metaforen tidigare, som är desto mindre ostig och som jag inte känner att jag är ensam om att behöva tänka på - Du har bara rätt till huvudrollen i en film, i resten är du bara biroll eller statist. Fast du har en lika viktig roll i den filmen som dina biroller har i din. Bara något man ska tänka på om man ibland glömmer bort att världen inte kretsar kring bara dig. What goes around, comes around.

Hoppas att det går att förstå vad jag menar. Jag är helt utpumpad på tankar för idag.

Allt tvärtom det som jag borde känna. Så berätta inte för någon för de kommer inte att förstå för enligt dem så är du alltid glad, alltid positiv och självsäker. Inte liten, ensam och utan kontroll. Enligt dem så är du är över det, du har en hälsosam livsstil. Du är vuxen nu och äter frukost, lunch och middag för du vet att du blir orkeslös annars. Du har ingen ångest som äter upp dig inifrån, vars favoritmåltid är glädjeämnen som du kämpar varje dag för att bygga upp. Realistisk och rationell.

Att ingen vet spelar ingen roll när du ligger ensam med täcket över huvudet utan lust till någonting i hela världen och med känslan av att magneter under huden sitter ihop med magneterna i madrassen. Två skillnader från tonårsångest:

1. Du tror inte att du är den enda i världen som känner så.
2. Du vet att det kommer vara bättre imorgon.

Goddag mina vänner. Lite snabb uppdate; I fredags var vi hemma och åt choklad, i lördags var vi på kalas för Jens farmor och igår på kalas för min brorsdotter. Så hela släkten har fått en kram. Idag är det måndag och den bittra sanningen är att jag inte har lämnat sängen och tror inte att jag någonsin tänker göra det heller. Hörs sen.