Åh igår var helt fantastiskt! Först så julpyntade vi lite - satt upp stjärnor fönsterna och röda ljus i ljusstakarna, vid tre gick vi, med en flaska glögg, till Maria där det bjöds på hemmagjorda pepparkakor och lussekatter. När klockan närmade sig halv sex traskade vi ner mot stan där det var julskyltning och jag hade ju inte fattat någonting av vad det innebar, trodde ju att det skulle finnas stånd med godis och sånt men nää, bara ljus och skyltningar i butiksfönsterna. Fattigt!

Kvart över sex befann jag, Anna och Qu oss på centralen, väntandes på ett tåg som var en halvtimme sent. Väl på tåget gick det i snigelfart och vi började känna lite panik över om det skulle hinna till Mew som började nio. Men jodå, kvart i åtta var vi i Köpenhamn och tog första bästa taxi till Konglige Teatern. Självgoda över att vi var där i så god tid gick vi ur taxin, skröt även lite för oss själva om hur överkomligt pris det var på taxin. Fast det var någonstans där som vi insåg hur mörkt det såg ut på teatern och att där faktiskt inte var några andra folk. En vänlig dansk stannade på sin cykel och informerade oss om att det var på Operan och att det inte alls ligger där vi var. Paniken kom krypandes men vi kunde inte göra annat än skratta åt hur enormt dåliga vi var som inte ens kollat upp vart konserten ägde rum.

In i nästa taxi och 120 danska senare så var vi äntligen på Operan, där gick allt smidigt och en kvart senare var vi på våra platser inne i den imponerande bikupan, som det tydligen kallas. Första spelningen med Mew som jag varit på där de hade sittplatser! Anledningen, enligt dem själva, var att de inte ville att det bara skulle vara en konsert. Det skulle vara en show och man skulle få en helhetsbild. Och ja, vad ska man säga... Det fick vi! De gick stenhårt ut med "Sometimes Life isn't Easy" som andralåt efter ett riktigt mäktigt intro och sen efter det "Hawaii" och i tankarna var då, "hur i hela friden ska de kunna hålla uppe den här ribban?" Inga problem, de levererade fantastisk låt efter fantastisk låt och vi satt bara med gåshus hela konserten igenom. Fantastiska riff, mer animeringar än vanligt och mäktiga ljuskreationer samt en avslutning där hela scenen öppnade sig i hela sin bragd och ja, jag säger bragd. Har fan inget ord som skulle passa bättre in än det. Man hade ju inte räknat med att de bara stod och spelade på en tredjedel av scenen! Blev så exalterad att jag ropade "AAAH!!" rakt ut, inte skrikigt utan verkligen ropigt. Märklig reaktion.

Ska man ha något att klaga på dock så var strålkastarna lite väl skarpa på balkongen, jobbigt att sitta bländad när det var som bäst. Och den där stora scenöppningen slutade lite i ett antiklimax när det stod tre maskerade personer och spelade på den här enorma scenen och byggde upp förväntningar på att bandet skulle komma ut igen men istället föll ridån ner och ljuset tändes. Ahapp, tänkter jag då och förmodligen alla andra också men på något sätt så känns det som att man inte kan annat än förvänta sig något sådant av dem. Det ska vara awkward!

6:e gången jag ser dem och de bjuder på en sjukt mäktig show som kändes spännande, surrealistisk och oförutsägbar - precis så som Mew ska vara. Känner bara att ja, de är mitt favoritband av en anledning. De är helt fantastiska!