Sitter och plågar mig själv med kärleksballader. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig så halv bara för att han är borta en vecka. Det stör mig mest faktiskt och jag känner mig så fånig men jag kan inte hjälpa det.

Har trots det haft en fantastisk dag och jag trodde heller aldrig att jag skulle vara så glad för mitt jobb för där tänker jag bara på det och sitter inte helt trasad och kärlekskrank (sluta för helvete). Nu kom Qu hit för att rycka upp mig så jag får väl byta om för det går inte att gå ut i bara kalsonger och en tröja som det står "art art art" på.

Ikväll blir det öl på gamle käre Golden med mina finest! Det är faktiskt inte synd om mig.

(hoppas att det blir måndag snart)
(sluta då)