Det är verkligen märkligt hur man kan ha semester i en vecka och sen ska det ta två veckor att komma tillbaka till ordentlig jobbrytm efter det. Idag är det tisdag och jag hade kunnat sätta min högra tumme på att det var något helt annat, typ söndag eller torsdag. Så det var ju en jävla tur att jag inte gjorde det för det hade verkligen varit ett helt sjukt sätt att förlora sin högra tumme på, va! Vem hade gjort mina mellanslag? Vänstra tummen? Så långsam den är alltså, jag kan sitta och titta på dem och häpnas; hur kan några som är så lika vara så olika?

Jag hade hur som helst en mycket bra start på min vecka, en bra jobbdag där allt flöt på som ingenting och innan min visste ordet av så skulle man hem. Var ändå ganska irriterad på vägen hem, sov i genomsnitt 3-4 timmar/natt förra veckan och hade fortfarande inte sovit ut så hela huvudet kändes ungefär som att det förminskats på utsidan medans insidan hade svällt upp likt en tampong. Det där var en hemsk liknelse. Hoppas att ingen verkligen ser ut så.

När jag kommer hem så möts jag av matlukt och tänker att det här är fan inte rätt och ställer mig direkt på min vakt men inser ganska snabbt att det var ju min man som vaknat ur sin festivalkoma som mötte mig med glada pussar och sen skuttade tillbaka in till köket. Jag kände mig manad att följa med och där inne möttes jag av ett findukat bord med vita rosor och en flaska vin. På spisen stektes det vegfärsbiffar och i ugnen stod smöriga ugnspotatisar. Han sa att man kunde se det lite som att vi inte var tillsammans på vår månadsdag förra veckan men det viftade jag snabbt bort. Tre månder känns så fruktansvärt fjuttigt jämfört med hur mycket tid vi har framför oss tillsammans.