Alltså idag är det så synd om mig att det knappt är sant. Har haft sån fruktansvärd tandvärk ett par dagar men trodde bara att det var den sista visdomstanden som bråkade lite med mig. Imorse gjorde det dock så ont att jag inte visste vart jag skulle bli av. Jens sa redan igår att jag måste ringa tandläkaren och få den utdragen annars kan den bli inflammerad men vet ni, då skrattade jag åt honom! Pratade med Maria om det senare och vi båda skrockade åt honom - Vilken dåre! För lite tandvärk!

Ja, behöver ju kanske inte nämna hur dum jag känner mig nu och för han hade ju precis rätt. Den var mycket riktigt jävligt inflammerad och har redan tid för utdragning. För att göra det bättre nu så sköljde hon med saltlösning... Jag har ingen aning om hur hon gjorde men på något sätt så lyckades hon göra det mer smärtsamt för min stackars mun än jag någonsing trodde var möjligt. Tårarna bara sprutade!

Nu ligger jag i soffan och hulkar, tittar på tv och önskar att jag kunde äta något. Jag vill ha pommes. Har inget bra avslut på detta patetiska inlägg, för så synd är det om mig.