Jaa, helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När jag kom hem från jobbet i lördags hade Jens och Emil lagat svingoda hamburgare som vi grillade och tryckte i oss i en faslig fart innan fler folk slöt upp med oss och drack gott fram tills klockan blev typ elva och jag erkände mig själv besegrad av tröttheten. Folk hade inte ens kommit ur lägenheten innan jag låg ihopkurad framför Sweeney Todd och någon sommarfest blev det då inte! Eftersom att det sen stormade som aldrig förr hela natten och att vi dessutom lyckades få våra förköpsbiljetter sålda så var jag inget annat än nöjd med mitt beslut.

Istället satt vi uppe och pratade nästan hela natten om gamla minnen och jag blev helt överrumplad över hur mycket jag saknar mitt liv som hästtjej. Tänk att hästar har varit det viktigaste i mitt liv mer än hälften av tiden jag levat och att jag nu bara släppt det och nästan aldrig tänker på det! I flera år var jag nästan alltid i stallet! Om vi inte mockade eller red så satt vi i sadelkammaren och skrev hemlisar, ritade serier (om hästar) och åt nudlar. När vi inte gjorde det så låg man på en hästrygg och läste. Så underbart det var! Jag hade en helt underbar häst som hette Who Did It - då de inte visste vem pappan var, men han kallades för Hudden och snubblade nästan alltid. Jag saknar honom något helt förfärligt.