Förresten så var det kanske vissa som ville veta hur fredagen blev?

Nu är det tyvärr nämligen så att en av sakerna som gjort mig ledsen under de senaste supersvaga dagarna är missunnsamhet hos människor och jag har fått för mig (snälla, rätta mig om jag har fel) att det säkert inte finns en jävel som vill läsa om hur jag hade det på min och jens date såvida jag inte skulle berätta att det blev en katastrof. Ingen tycker om att läsa om hur fint och underbart man kan ha det om man inte har det så själv precis nu. Föreställ er själva att jag skrivit en lång text om vad vi gjorde och hur kärleksfullt det var? Ni hade spytt direkt och scrollat ner. Ja förlåt, jag tror så lite om er, mest för att jag själv säkert hade gjort det.

Som sagt, jag har kanske fel. Jag är bara jävligt bitter just nu säkert..

Men en sak har jag insett och det är att just missunnsamhet, att inte helhjärtat kunna glädjas åt andra människors lycka, är anledningen till att jantelagen finns. Jantelag för mig är enkelt; "Ingen är bra" och  jag tycker att det är en helt värdelös jävla svenneideologi. Missunnsamhet gör att folk sällan får höra hur bra de är när de är bra, vilket gör att folk istället går och tycker/tror att de är dåliga. Tycker du själv att du är dålig så kommer du inte kunna glädjas med andra och du blir missunnsam. Moment 22! Alla tycker att de är dåliga! Cirkeln bryter man på två sätt; Antingen så får man kämpa varje dag med att intala sig själv om att man är bra och kämpa mot sina mål själv, eller så hjälps man åt och stöttar andra genom att glädjas med deras framgångar för gör du det kommer folk i din omgivning säkert också göra det tillbaka. Det är i alla fall ofta så det funkar och vissa vill kalla det karma som om det vore något högre väsen som bestämmer detta, det tror ju inte jag utan jag tror på människans egna vilja. Under förutsättningarna som vi lever i här så kan du alltid välja! Får du inte tillbaka stödet du ger andra så har du nog hamnat i fel umgängeskrets, en som inte vill ditt bästa, och då kan du alltid välja att umgås med andra eller så väljer du att berätta för de du umgås med om hur du känner, kanske har de bara inte förstått?

Jag har försökt och försöker varje dag med det första cirkelbrytaralternativet och börjar bli så trött och uppgiven så det är väl mer en vädjan till mina medmänniskor att överväga alternativ två för det verkar mycket roligare.