Ni vet det jag sa om att jag inte tyckte om att jag var pigg och glad hela tiden då jag bara går och väntar på att jag ska ha något break down när jag mår så? Det hände och det har hänt rejält. Inte det att jag inte är glad, har ju samma saker att vara glad över bara det att pigg är något jag absolut inte är. Det började egentligen lördagkväll och sen var jag så trött i söndags att jag mest grät och pratade strunt hela dagen(= Billig fylla!) och sen har jag väl inte helt återhämtat mig från den sinnesstämningen än.

Därför tänker jag bara bänka mig framför tv:n och tycka synd om mig själv utan någon speciell orsak och jag tänker göra det utan något som helst dåligt samvete då jag redan varit på föreläsning idag samt skrivit labbrapporten som ska vara inne imorgon. Tycker egentligen att det är stört att man fortfarande har prestationsångest efter det - att man aldrig har gjort tillräckligt. Det är nog det jag ska tycka synd om mig själv för en stund nu!