Öppna aldrig dörren för främlingar när du är ensam! Det har jag lärt mig i alla fall och lever efter och därför kändes det självklart att jag inte öppnade när en gubbe stod utanför min dörr och plingade klockan tio imorse. Hjärtat skenade! Tänk så var det radiotjänst? Eller något ännu ruskigare. Jag vet att jag kan vara ganska dramatisk ibland men jag tycker faktiskt inte att det är fel av mig. Ännu värre blev det vid halv ett när det ringer på igen. Nu är jag riktigt rädd - Svettas lite, hjärtat klappar och jag stirrar med uppspärrade ögon på dörren. Det är samma gubbe igen och jag är i upplösningstillstånd för ett litet ögonblick. Fast det är samma ringning som förra gången, bestämt 2-3 tryck på en gång och sen går han efter en liten stund av väntande.

Snacka om att jag kände mig dum när jag gick ner och hämtade tvätten en kvart senare (efter att ha sett till att gubben inte stod i trapphuset och gömde sig) och samma gubbe, med tillhörande gumma, stod i tvättstugan och vek min tvätt. Då hade de först ringt på för att fråga om du kunde börja tvätta när min tvätt torkade och sen för att påminna mig om att tvättiden var slut klockan tolv.

Så kan det gå. Men seriöst, öppna inte för främlingar. Få heller inte en hjärtattack av dem.