Det här är historien som är helt påhittad och som inte hänt på riktigt men som en kväll kunde ha gått.

_______

Vi börjar göra oss ordning runt 14.00 till ett par glas vin och 16.30 beställer vi taxi som ska ta oss till München-bryggeriet. Vi går in på röda mattan och får champagne, det första jag ser är Markus Krunegård står och fotas med Lars Winnerbäck och plötsligt har jag en liten flaska Moët i handen. Fortsätter längst röda mattan, upp till stora galarummet. Går på toaletten där det är uppdukat med all världens hygienartiklar ifall du nu skulle ha missat något trots dina timmar av tillfixning.

Upp till matsalen där vi får ta del av en fantastisk buffé med allt möjligt gott och avnjuter detta till ett glas vin och folk minglar mest runt. Upptäcker att Laila Bagge är så mycket kortare än jag kunnat föreställa mig, även med 10-15 cm klack så har hon fortfarande två decimeter upp till min hjässa. Även resten av idolfolket är miniatyrer av människor. Är det ett krav? Bara en liten tanke.

När middagen är avklarad och vi hade fått i oss ett glas vin till så förflyttar vi oss till själva galahallen där vi blev försedda med hur bra platser som helst samt vars en burk med jack daniels och cola, mycket bra uppfinning! Prisutdelningen drar igång och man inser att man är ett par meter ifrån folk man beundrar till tusen. Howlin Pelle, Kenza, Amanda Jensen osv. Höjdpunkterna är när Cornelis Vreeswijk uppträdder på Metronomes födelsedagstribute och när Lars Winnerbäck får pris. Han verkar alltid lika förvånad över att han är känd och älskad.

Nu börjar jag bli ganska så bra på kajjan och ändå tar jag ett glas vin till och sätter igång med minglet. Råkar stöta ihop med Jon Axelsson och känner inte alls igen honom trots att jag sett Melody Club så många gånger, det får jag dock rätt med efter att han förklarat att hans grupp är nominerade till årets grupp. Känns lite pinsamt men han verkar inte alls ta illa upp utan pratar på om deras kommade album och jag spelar intresserad och lovar honom att jag absolut ska lyssna på både det och det förra som jag helt missat.

Vid halv ett så börjar folk ta sig mot bussarna som ska ta oss till Café Opera. Det är mest som en vanlig klubb fast med mycket mer kändisar, men nu har man slutat reagera. Det blir ju så, lite som när vi var i Malaysia och slutar tänka "Wow, titta! en vild apa!" efter att man sett ett par stycken. Vi dansar mest, jag får för mig att jag ska sno en öl men kommer på mig själv snabbt fast då har jag redan gjort bartendern förbannad. Blir uppraggad av en brat som vill bjuda upp mig i VIP-båset som inte alls var VIP-bås utan ett vanligt jävla bås men han hade köpt en riktigt stor champagneflaska för 6000 kronor så jag kände inte alls att jag var rätt position för att klaga. Sitter där i ungefär 2o minuter innan stägning och får i mig i alla fall två glas champagne undertiden jag lyssnar på hans trams om hur Lidingö är och hur mycket pengar han har. Låtsas mycket imponerad och ljuger om att jag också är snorigt rik. Oklart om varför jag gör det.

Champagnen har slått slint fullständigt och tjugo minuter försvinner ur mitt liv. Plötsligt är jag i en taxi med tre norrmän och en blondin med pälsmössa. Vet inte riktigt hur jag hamnat där men det är efterfest som nalkas. Folket jag umgåtts med innan är spårlöst försvunna. Eller det är snarare jag som är spårlöst försvunnen för vi rings och smsar varandra och de ställer bara jobbiga gåtor om vart jag befinner mig och vem jag är med. Två saker jag inte har stenkoll på precis i det tillfället. Snart är taxin framme vid hotell Sheraton i alla fall och jag kan bekräfta namnen på människorna jag hänger med för mitt tidigare umgäng och skriver ett sms som lyder "Det är lugnt, ses imorgon! PUSS!". Jag hade också blivit arg om jag fick ett sånt sms.

Spenderar mina sista timmar med dessa morsomme gutterne och rom&cola. Vet inte alls vad vi pratade om, säkert något trams om våra olika språk för jag har ett minne av att jag prata danska med dem. Även det är lite oklart varför jag skulle göra det. Somnar gör jag tillsist i armarna på en Robert Pattinson-lookAlike under vetskapen om att jag haft den mest spektakulära aftonen på mina 20 och ett halft år.

____

Ja, det var tider det.