Idag på jobbet hände något lite märkligt. Och inte det att tåget var i tid, det var väldigt märkligt utan något annat. Tåget var ganska fullt så folk var tvugna att vara så osvenska att man fick sitta sig bredvid någon, även jag. Hade turen att hamna bredvid en väldigt söt, blond kille som lyssnade på Miike Snow, detta vet jag då jag tjuvkikade på hans Ipod. själv lyssnade jag på Beirut, Nantes för att vara exakt och plötsligt lade han upp sin hand på fönsterkarmen och började tappa med fingrarna exakt till takten i låten jag lyssnade på. Först tyckte jag att det bara var tillfälligt men i hela låten igenom hängde hans fingrar med som att han spelade piano till låten och min blick var helt fastnaglad vid hans hand i ca 3 minuter.

Sen tittade han konstigt på mig, som att jag var ett freak som glott på hans hand i 3 minuter och plötsligt var vi framme i Kastrup och han försvann föralltid  med sin bakcpackerväska. Det kändes dramatiskt, och vädret var väldigt fint. Tja, helt enkelt ett långt ögonblick som naglade sig fast vid mitt minne.

Första bilden ni får se tagen av den nya kameran! Inte illa!