Döden, om vi ses så får du inte ta illa upp om jag beter mig konstigt kring dig, jag är bara väldigt rädd för dig.

Tillbaka i Malmö! Fy fan vilket jävla väder. Kan det vara rimligt att jag ska behöva leva under dessa omständigheter? Va? Ikväll var jag i Lund och såg på teater, kommer inte ens ihåg vad den hette, så fuckad är jag på vädret just nu så det var helt onödigt att jag delade med mig av teaterupplevelsen alls. Tänker uppdatera om det sen när jag orkat tänka efter.

Ikväll är jag faktiskt ganska låg, eller extremt låg. Det är en himla personlighetskris jag har just nu. Fick reda på en hemskt tråkig nyhet i söndags, att en kille jag gått skola med har dött. Det var ingen jag kände eller så men det spelar ingen roll, det har påverkat mig ändå. Tänker på hans familj och vänner men jag har blivit helt rädd och stressad och orkar inte med mig själv. Känns som att jag måste skynda mig att leva nununu för det kan gå åt helvete när som helst. Jag måste komma på vad jag vill bli nu med en gång och snabbt som fan ska det gå. Men jag får samtidigt inte börja fokusera för mycket på det så att jag glömmer bort det där med att leva för plötsligt går det snett när jag är halvvägs så sitter jag där och har slösat bort mina vänner och mitt liv för att bli något jag inte hann bli.

Detta är ju befängt, så här kan jag inte gå och tänka.

Bottom line: Du kan aldrig leva utan att dö.
Det du kan bestämma över är om du ska dö utan att ha levat.



Kommentera mera:

Jag heter:
Glöm mig inte.

Min epost är: (hemlig)

Jag har en blogg också:

Erika, detta är vad jag vill säga dig:

Trackback
RSS 2.0