Idag när jag kom hem från skolan så var jag relativt välmående sånär på en brain freeze som hållit i sig sen cykelfärden ett par timmar tidigare, en timmes tupplur senare blir jag väckt av Jens som kommit hem från jobbet och det första jag gör är att börja gråta, sen fortsatte det sådär - Grät när de sjöng Like a prayer på Glee (?), när Lukas lade sig i Jens knä istället för mitt, när vi var på väg till affären och såg en man stå vid falafelludan och köpte mat ensam och när jag rent random fick för mig att jag var ledsen. Det finns alltså ingen vettig anledning alls till mitt beteende förutom att jag känner mig sjuk - ont i halsen och i huvudet. Det råder inga tvivel om att jag tar det här med självömkan till en helt ny nivå.

Min fredagkväll har därför bestått av diverse tv-serier, Jens tomatsoppa, en megaskål med godis och kattgos. Idol har vi också tittat på. Jag hejar på Minnah! Eller nej, på Jay. Eller på Minnah. Eller Jay. Eller så rör det mig inte ryggen riktigt men jag väljer Jay för jag blir lite missnöjd med mitt eget liv när jag tänker på att Minnah är lika gammal som mig.

Nu ligger Lukas och drömmer bredvid mig, verkar vara ute på äventyr, att döma av tasstrummandet på mitt ben. Själv drömde jag att jag hade en elefant inatt! Riktigt trevlig dröm. Minns speciellt två delar - en där jag rider in på elefanten första gången och det blev ett sånt ståhej och alla ville se. Sen andra gången jag red in på den, då var det ingen som brydde sig för det hade jag redan gjort en gång. Känns som att mina drömpersoner har lite höga krav ibland. En annan göttig grej var att den först var jättestor för att sen, med god marginal, få plats i en hästtransport. Hade det varit så på riktigt hade jag skaffat en elefant dirr.