Ja, just det. Var ju som sagt ute och sprang igår men jag glömde ju berätta om min lilla miss där i början av rundan. Något osynligt jättesnubbligt dök upp framför mina fötter så att jag fastnade i det och jag gjorde något jag inte gjort nykter på mycket lång tid. Jag föll pladask! Eller inte ens pladask utan riktigt länge föll jag. Julia hann stanna helt och bara tittade på mig tills jag trillat klart.

Först sprang jag vidare fast helt framåtlutad och snubblandes, sen sätter jag i händerna och fortsätter lite på alla fyra tills jag inser att det gjorde svinont så jag fick köra någon sån judosving på mig själv så jag hamnade på rygg och där slutade hela fallet. Där kunde jag ligga som en bagge som vaknat på fel sida.

Oerhört snopet.