sagan om kvittot.

Får sms av 3 att min mobil är färdig och att den kan komma och hämtas nu men smset är brutet. Jag känner mig glad för att jag ska slippa den här fula röda som har spricka i skärmen. Fortsättningen på smset kommer och jag öppnar "... glöm inte inlämningskvittot". Panik. Skrik. Flås. Vart är det? Varför fick jag ett sånt? Fattar de inte att min katt hanterar papper bättre än jag gör?

Letar runt i hela lägenheten som en vilding på jakt efter mat. Vart kan man ha lagt ett papper? Letar i väskor, letar i lådor, letar i och på alla tänkbara ytor. Inget papper. Tittar misstänksamt på röran på mitt än-icke-fixade-skrivbord och tänker: inte är jag väl så dum att jag lägger ett så viktigt papper där? Tittar lite halvhjärtat. Ser en pärm bredvid. "ERIKAS VIKTIGA PAPPER" står där och det är en pärm min far har fixat till mig i hopp om att jag ska få ordning på mitt liv.

Med andan i halsen och alla sinnen på helspänn öppnar jag pärmen. Där är en flik som heter "kvitton". Jag öppnar fliken... Där, blandat med lite kvitton på jobbkläder jag ska deklarera, står det stort INLÄMNINGSKVITTO, sony ericsson jada jada.

Jag ler stort.
Jag är inte hopplös.

Nästa gång jag är av med något så ska jag prova att först leta där det borde vara.



Kommentera mera:

Jag heter:
Glöm mig inte.

Min epost är: (hemlig)

Jag har en blogg också:

Erika, detta är vad jag vill säga dig:

Trackback
RSS 2.0