Igår var vi och blev fotade på "the studio" i Malmö minsann. Det var ganska hemskt och jag rekommenderar ingen att göra det. Själva fotningen var kul. Fotograf som sade till dig hur du skulle posa, poserande i massor osv. Sånt gillar ju jag ni-vet.

Men det var själva processen för att komma till fotograferingen som tog musten ur mig. Vi hade tid halv fem. Kom ganska snabbt till sminkningen och hade en bra känsla över det hela. Sen fick man göra iordning håret själv, det blev ganska fult, för att sen sitta och vänta till 7. Två och en halv timme! Sen blev det fotning, galant och kul. Sen vänta en timme till innan vi fick titta på bilderna. När man väl fick se dem så sitter där och tycker att "det blev ju riktigt bra" och man kände att man nog minsann kunde tänka sig att köpa ett par av dem och hon började rabbla upp priserna. Det var då jag svimmade och dog.


Övertalades dock att köpa en bild för blygsamma 390 kronor. Nu när jag skrev det fick jag ångest. FAN.
Hur som helst, jag lägger inte ut den nu för den får nog ingå i min nya design på bloggen.

När klockan blev elva så var vi äntligen i Ystad och efter lite väntan till så anlände vi till stationen och skulle vänta in 00.05-tåget. MEN kort därefter när vi redan fryst ihjäl så såg vi att tåget var försenat, 30-35 minuter. Det var då som Julia började gråta, på riktigt. Fullständig break down! "Näää, det här händer inte!" "Jag viiiill inte sitta här och vänta i 40 minuter!!!" och grät och grät. Jag skrattade ungefär lika mycket som hon grät.


Det var bara att bita ihop och sitta där och vänta. Julia låg ner på bänken och muttrade med musik i öronen. Ibland så reste jag mig, började packa ihop mina saker, puffade på henne och tittade mot spåret. Det var så roligt att se henne titta upp och speja efter tåget med ny gnista i ögonen för att sen se den släckas till mitt hånfulla skratt. Hahaha.

Jag skickar sjukhusräkningen till Skånetrafiken.