Var och tittade på teater idag. Den som de gör på sceniskt musikprojekt, en obligatiorisk kurs när man går i trean på naturmusik eller samhällemusik på min gamla skola. En helt underbart rolig kurs där man blandar teater med musik, skriver om pjäser själva och övar in! De spelade "En midsommarnattsdröm" iår och medverkade gjorde bland andra mina fina vänner Maria och Andréa. Superduktiga! Momma so proud! Det fullkomligt kliade i hela mig så gärna jag velat stå där på scenen istället för att sitta i publiken. Tror inte det framkommit i bloggen hur mycket jag älskar att spela teater. Det är en sån äkta dröm jag har, att bli skådespelerska. Att få gå på teaterhögskola och faktiskt utbilda mig till något jag älskar skyhögt.


Jag är ändå en sån som verkligen tycker att man ska följa sina drömmar. Förespråkar om att allt är möjligt osv. -Till alla andra. Jag är verkligen sämst på att tänka så om mig själv. En av de främsta anledningarna till att jag varit så ledsen de senaste dagarna är att jag verkligen inte känner att jag ser fram emot något. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara bitter och missnöjd hela livet. Kommer aldrig vara nöjd med mina förhållanden eller med något jobb. Kommer säkert att tycka att mina egna barn är fula också. Sen kommer jag dö i någon gräslig sjukdom! Det har jag varit övertygad om sen jag var barn, sen jag först hörde att det fanns gräsliga sjukdomar. Så tänkte jag direkt att ja, en sån kommer jag nog få! Eller värre. Allt kommer alltid vara dåligt.

Men ja, teaterhögskola och skådespelerska. Det hade varit fint det.