Då har jag varit hos farbror-Doktor och pratat om vad som felas stackars jag. Fast det var ingen farbror utan det var en ung dam som rotade lite min hals, klämde och kände, för att sen konstatera att det inte var någon influensa utan det var streptokocker som attackerat min hals. Och, som de flesta känner till, så är det ett annat ord för halsfluss. Tycker det låter så mesigt, halsfluss.

Nu går jag i alla fall på penicillin, halsgurgel samt starka värktabletter så jag ska bli frisk till helgen. Fast om man bortser från faktumet att det känns som rakblad i halsen när jag sväljer vatten och att mitt huvud vill ner till golvet såfort jag reser mig, så är det faktiskt ganska mysigt att vara sjuk. Man kan titta på film hela dagen och man blir lite ompysslad. Idag så tvättade Julia håret på mig till exempel. Jag satt som ett litet barn i badkaret och hon gnuggade varsamt in schampoo i min ömma skalle. Det kallar jag kärlek.

Det rolig med mig såfort jag blir minsta lilla sjuk är att jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv och hoppas att alla andra också gör det. För tillfället sitter jag till exempel och småsjunger tyst  "stackars miiig, stackars mig, stackars stackars miiig". Det är nästan oförlåtligt.