Då har jag äntligen tagit tag i målandet efter ungefär 2 veckors velande av "ikväll ska jag måla" "nej jag gör det imorgon" tillbaka till "jag målar ikväll" dagen efter. Nu fanns det ingen återvändo. Jag låg lätt apatisk under varma täcken och önskade att sömnen skulle komma tillbaka och bädda tillbaka mig till glömskan. Pappa delade ut klyschor som "detta är första dagen av resten av ditt liv" och julia slängde kläder på mig, som hon tyckte att jag skulle ta på mig, som att det skulle hjälpa mig att gå upp. Efter att ha kallat de båda för präktiga idioter så kom jag i alla fall upp och nu är jag igång och målar. Eller just nu har jag lunchpaus. Pappa tycker att jag stinker. Jag höll inte med. Men det var tydligen som han försökte göra sig lustig över att jag var prickig av målarfärgen. stings. prickar. Inte jätteroligt.