Såg precis den där nya svenska filmen, "Patrik 1,5". Precis en sån film som jag behövde se. Lite sad-inside, lite anger men framför allt lite feel good. Jag satt och kände hela filmen och bara det gjorde mig alldeles rörd. Antingen log jag sådär fånigt eller så rann tårarna lite försiktigt. Mycket fint och jag rekommenderar.