häxan från portobello.

Sådärja, datorn är tillbaka på banan och jag är tillbaka på banan, fast det har jag väl varit ett tag nu? Eller nej, det har jag nog inte alls för jag lyckades missa min hållplats precis med två stationer precis. Tog en buss som inte går enda hem bara för att det var 10 minuter tills min ordinarie buss gick, tänkte att det går ju snabbare att gå lite längre än att vänta i 10 minuter. Tji fick jag!

Varför missade jag bussen då? Jo, jag satt och läste. Rätt fantastiskt ändå hur man helt kan tappa uppfattning om tid och min existens på det viset, inte en enda gång på den kvarten tänkte jag på vart jag var eller vad som hände. Förutom när en hund på bussen skällde och skrämde mig, hatar stora hundar som skäller. Men inte ens det gjorde att jag började funderade på vem jag var.

Nä, nu känner jag att jag måste fortsätta. Vad var det jag läste som gjorde att jag tappade tidsuppfattningen på det viset? Läser Paulo Coelho och han lyckas alltid rubba min existens på något vis. Just nu är det "Häxan från Portobello" och det jag fastnade för idag var ett citat från "Edda"

"Varje minut av dagen ska du förändra ditt sinne med hjälp av tankar som får dig att växa. När du är irriterad och förvirrad , försök att skratta åt dig själv. Skratta högt, skratta mycket åt den där kvinnan som alltid bekymrar sig, har ångest och tror att hennes problem är de viktigaste i världen (...)"

Jag är nämligen expert på att samla på mig massa ångest och tankar som bara går om och om igen. På senaste tiden, sen jag flyttade, så har jag börjat ändra mig. Jag gör saker jag tycker om, jag försöker bilda mig, försöker hitta på nya saker jag tycker om och följer mitt hjärta och gör inte en massa för andras skull. Ändå är det dedär snurrande ångesttankarna som avslutar de flesta av mina dagar. Det är såna här citat som man behöver och som man behöver ta åt sig av och upprepa för sig själv gång på gång.  Jag ska börja skratta åt mig själv. Eller jag ska nog inte skratta rakt ut för jag tror att jag hade sett rätt rubbad ut då. Men ni hade också skrattat om ni visste vad det är som går och förstör mina dagar för det är så löjliga problem. Tänk så sjukt jävla mycket sämre man kunde haft det? Ha! Vilken jävla tönt jag har. HAHAHAHAHA!



Kommentera mera:

Jag heter:
Glöm mig inte.

Min epost är: (hemlig)

Jag har en blogg också:

Erika, detta är vad jag vill säga dig:

Trackback
RSS 2.0