Nu på tåget hem så stötte jag på en kvinna som tycktes vara lite knasig. Jag satt ensam i tysta kupén och hon stod utanför kupén och kikade på mig. Vet inte om hon tänkte på att jag också kunde se igenom fönstret och var fullt kapabel att se hennes intensiva stirrande. Så fort dörren öppnades så stack hon in huvudet och tittade in i min kupé (Ja, min kupé).

Som att inte det vore nog! När jag reste mig så hade hon smitit in i kupén bredvid och vände sig om för att stirra ännu intensivare på mig. Bara det att nu var det bara glaset bredvid oss och inte de betryggande fem meterna som innan. Bara ett glas. Och snart skulle jag av. Det började kännas lite olustigt och jag tänkte att idag blir dagen jag dör då jag var helt övertygad om att knasiga kvinnan skulle följa efter och kniva ner mig. 

Det gjorde hon inte och mycket mer dramatiskt än så blev det inte. Men jag har då aldrig blivit så utstirrad av någon tidigare, (inte av det motsatta könet i alla fall hähähä) så det var ju helt klart en upplevelse.