Pappa kom precis hem efter ett besök i affären. Han skulle köpa färg och jag bad honom lite snabbt att kolla om det fanns några raggsockor. Mina stora, fina, mysiga har nämligen fått ett stort hål i hälen så de fyller inte helt sin funktion så jag ville ha nya fina. Jag tänkte då att det kan liksom inte riktigt bli fel om man ber om ett par vanliga raggsockor. Pappa kommer tillbaka och slänger stolt två par raggisar på min säng och går för att göra lite kaffe till oss. Jag säger "taack! vad fina!" och tänker "vafaaan". Han har ju köpt ett par vanliga fast jättesmå så de kommer inte alls kännas sådär stora och mysiga. Samt ett par blå-randigt-glittriga med julstjärnor på. De sistnämda trodde jag bara existerade i sorgliga barndomshistorier.

Jag vet inte vad det är med föräldrar och presenter. När jag var i min absoluta popperiod där det jag ville klä mig i skulle vara svart och randigt. Då kommer mamma hem efter en resa med endast rosa och glittriga presenter, mest glittriga. Alltså ni förstår väl att det är döden för en liten wannabe pandapopare? Ett annat exempel på föräldrar och presenter har Sara. Fast när jag läste det så kände jag mig ändå rätt nöjd med mina rosaglittriga skor. wahahaha!

Nu har det gått mycket mer än en halvtimme!