Denna morgon vaknade jag av ett jordskalv. Inte varje dag tänkte jag då.

Hur reagerade min coola familj på detta?
Jag vaknade mer av mammas gälla skrik än av själva skalvet och känslan av att bara känna att allt skakade var märklig. När jag reste mig var det redan över men jag staplade ändå lite panikslaget till dörrkarmen och ställde mig där och höll fast. Det är ju så man ska göra. Det har jag lärt mig.
Julia kom springandes ner för trappan, skrikandes hon med. Hon skrek på mamma. Otroligt respektingivande. Mamma skrek "Lennaaaart!" och sprang genom köket. Lennart är namnet på min far, det hade varit märkligt om hon skrek någon annan mans namn, eller kvinnas för den delen. Sen grät både julia och mamma hysteriskt. Pappa skrek inte alls utan kom lite mer fnissande mot köket. Johannes kom ner från rummet och sa "jag trodde att oljepannan exploderat. men sen kom jag på att vi inte har någon oljepanna". Jag ställde mig i köket och utbrast högt "vart är denna värld på väg?!" men blev tyst strax därefter då jag var säker på att jag nog sagt det töntigaste någonsin. Sen gick jag och lade mig igen. Löjligt försök för det fanns ju inte en chans att jag skulle kunna somna om då. Gick upp och åt frukost istället så jag kunde gå och lägga mig igen när man lugnat sig. Sen sov jag till tolv.

Det som är coolast är ju att Tomelilla, my hometown, var centrum av skalvet. Det skedde rakt under mig typ. 4,7 på skalan, rakt under mig.
Nu hör jag bara skämten av GBS (gräv bort skåne) skallra.
"Hehehe, hela jorden vill att Skåne ska bort från Sverige"
Men vadå? tänker jag då.. Vi, Blekinge och Danmark kan bli ett nytt land. Klart att vårt språk kommer bli helt obegripligt. Men det blir vi som skrattar sist. Vi kommer få köpa sprit i alla affärer. Lagligt! Ni kan ju fortsätta gå till systembolaget era förlorare!