Nej, nu menar inte jag att jag har en och en halv månader lång kris utan det är bara så att jag och bloggen har gått in i en kris. En kris som gärna uppstår ungefär då när nykärleken börjat lägga sig och man måste känna efter om det är något att fortsätta eller om man helt enkelt inte pallar att nykärleken är över. Man vill inte gå in i den där normaliteten. Man vill ju att det fortfarande med enkelhet ska strömma nya inlägg och man får lite ångest så fort det tar emot. Det är såhär i början. Jag tror vi kommer ta oss igenom detta för vi är ändå ganska starka, jag och min blogg. Vi behöver bara lite tid. Det är ändå rätt skönt när det stormiga är över där man aldrig vet hur man känner för varandra. Normalitet är bra. Vi fixar detta. Stay tuned!