När jag sitter vid datorn så får jag chansen att förvandlas till en annan människa, samtidigt som jag helt och hållet är mig själv. Internet vet precis allt om mig, samtidigt som jag är helt anonym. När jag har konversationer med människor så kan jag säga precis vad jag tycker, utan att svamla eller tappa bort mig. Utan att de resterande 96% av min kommunikation säger saker som jag inte kan kontrollera med mina ord. Man har kontroll. Det låter lite negativt kanske? Ja, som jag inte skulle kunna säga vad jag tycker utan att ha en skärm framför mig. Men det fina i det är hur man vågar säga saker man annars kanske inte gjort av olika anledningar. Vänner skriver långa kärleksförklaringar till varandra om saker de verkligen tycker med som de aldrig sagt för att ärligt talat så hade det varit lite fånigt och drygt om folk hade gått och delat ut kärleksförklaringar hela tiden. Eller? Jo, lite jobbigt hade det varit. Sen ska vi absolut inte underskatta bråk över internet! Inte internetmobbing då utan bråk mellan någon man känner för man får chansen att tänka efter innan man slänger ur sig saker som back space inte kan ta tillbaka. Du vågar och kan skriva till kändisar du beundrar, du kan vara kvick och rolig utan att paja skämten med att berätta slutet först, du kan ha viktiga debatter som du egentligen inte vet så mycket om och hade gjort bort dig fatalt utan Google i översta högerhörnet som en riddare i nöden. I verkliga livet känner jag mig ganska obekväm med människor jag inte känner, jättedålig på att skämta, pratar alldeles för fort och säger saker utan att tänka efter först.

Jag säger inte att jag är en dålig människa men ibland känns det som att internet ger mig en chans att bli ännu bättre. Ville bara säga att jag tycker det är bra.

Tror att jag ska börja blogga igen.