Äntligen måndag! Trodde aldrig att jag skulle säga något sådant men jag vill bara precis ha fått förra veckan avklarad och känna att jag gick ur den levande. Shit vilken pärs! Det känns som att det var en evighet sen det sist var måndag och att jag inte kunde förmå mig att gå ur sängen. Den här morgonen rusade jag upp, då jag trodde att jag var sen, gick in på toaletten och klädde av mig alla kläder i all hets utan direkt anledning, trodde väl att jag skulle duscha och sen rusade runt som en galning (Inte rusade runt naken alltså, tog på mig kläderna igen). Trodde ju att jag var sen! Tur ändå att jag tog en extraminut för att kolla vilken sal vi skulle vara i för min reaktion blev "FAN vi börjar ju inte förrän ett!!". Förstår inte heller varför jag ropade "fan!". Det är kanske normalt att man blir besviken när man inser att man inte behöver stressa? Jag är sällan helt rationell eller rationell överhuvudtaget när jag är nyvaken, det är inget nytt! Jens kallar det "krydda".

Nu har jag istället spenderat morgonen åt att klicka runt på en massa skitsidor samt hällt ut kaffe över bordet. Är inte det jobbigt? Har kommit förbi det att få panik såfort jag välter ut något. Jag tittar bara först på min röra och konstaterar hur irriterande det är att vara så klumpig och sen kanske jag tar tag i det. Ska jag fortsätta att få panik varje gång jag ställer till det så kommer jag med all säkerhet att åldras i förtid.

Varför är det inte sånt här väder alltid? Hade säkert inte ens varit hälften så mycket surpuppa om det var det. Fast det vet man förstås aldrig.

Update: Skulle ju ha postat det här imorse fast jag glömde visst. Tihi!