Allt tvärtom det som jag borde känna. Så berätta inte för någon för de kommer inte att förstå för enligt dem så är du alltid glad, alltid positiv och självsäker. Inte liten, ensam och utan kontroll. Enligt dem så är du är över det, du har en hälsosam livsstil. Du är vuxen nu och äter frukost, lunch och middag för du vet att du blir orkeslös annars. Du har ingen ångest som äter upp dig inifrån, vars favoritmåltid är glädjeämnen som du kämpar varje dag för att bygga upp. Realistisk och rationell.

Att ingen vet spelar ingen roll när du ligger ensam med täcket över huvudet utan lust till någonting i hela världen och med känslan av att magneter under huden sitter ihop med magneterna i madrassen. Två skillnader från tonårsångest:

1. Du tror inte att du är den enda i världen som känner så.
2. Du vet att det kommer vara bättre imorgon.