Såhär borde söndagar vara. Att man vaknar pigg klockan tio, mornar sig en stund i sitt välmående för att sen traska ut i solen med sin sambo mot Metro där det bjuds på brunchbuffé. Eller bjuds gör det ju inte, kostar skjortan gör det men det känns det värt när man hållit sig inne hela helgen. Och inte betalar själv heller för den delen. Att riktig belåten traska ut på Möllevångstorget som det redan börjar smälla om och fotbollssupportrarna har börjat hopa sig. Nu är jag tyvärr inget fotbollsfan själv riktigt men jag älskar MFF-supportrarna. Blir bara så genomvarm och glad av att se dem.

Sen gick vi en lång promenad i pildammsparken, pratade ärlighet och om det fina som händer snart i solen. Även här fylls jag av supervärme inombords. Det är väldigt svårt att förklara utan att låta supertöntig. Jag har blivit så väldigt människokär tror jag! När vi sen gick förbi Möllan igen så myllrade det av blåa halsdukar och någon smällde en smällare precis framför mig så att jag fick en hjärtattack och spräckt trumhinna, Jens fick en adrenalinkick. Och plötsligt fick jag svar på varför i hela friden de ska spränga hål på folks trumhinnor och ge dem hjärtattacker. För att det är kul. Det är inte svårare än så!

Nu har jag handlat massor av Satsumas, chips och dippa. Jag mår bra.