Jag önskar att jag var riktigt jävla blåst. Typ lika ovetande som en 10-åring. Så roligt man hade haft!

Fast vid närmare eftertanke. Vill jag verkligen ha ångest över att jag måste ha stringtrosor även om jag inte alls tycker att det är skönt? Ha låtsaspojkvänner? Byta bästis varje dag? Vill jag verkligen ha krismöte igen där vi pratar om att alla inte fick vara med och leka häst på rasten. Jamenar hallååå? Finns ju bara ett X antal imgainära stall-boxar.. Fast jag ska inte ljuga, ibland saknar jag att bara kunna säga "du får inte vara med!" när det var någon man inte stod ut med. Hade man varit riktigt blåst hade man lätt kommit undan med det dock. Eller amerikan.

Så HaDe vI sNuTtiZ dÄr Vi sKrEv mYcKeT sÅhÄr. BaRn! PrOvA iNtE dEt HäR hEmMa. AsJoBbIgT jUh *SuCkAr*
Men nu när jag tittar på det efteråt så ser det ganska spexigt ut. Ska absolut överväga att börja skriva så igen, borde ju gå snabbt efter ett tag. Jag hade dessutom aldrig haft några problem med att bli tagen för något annat än blåst!

Problem solved.

Ah, kan inte sova.
Därav min önskan, känner ju som sagt att jag har tänkt klart för idag. Men en viss del av mig håller inte med och det råkar olyckligt nog vara just den jag tänker med och den lyder sällan mig annars så varför skulle den göra det nu? När jag ändå är igång och skriver vad som helst som ploppar upp så måste jag säga att jag har en väldigt stark doft av vitlök i näsan. Detta är extra intressant då jag inte ätit vitlök idag.

Godnatt!

Och tänk inte för mycket på det jag sa om vitlöken, vill inte hålla er uppe också.