Min plan var att jag skulle skriva en lista på saker jag ville ändra på hos mig själv men inser själv hur lönlöst och töntigt det hade varit. Speciellt när jag tänker på en video från när jag är fyra och leker med mina syskon i sommastugan. Första delen sitter min lillasyster och gråter hejdlöst i blöja och gummistövlar och jag sitter bredvid och... ja, nu kan man tro att jag sitter bredvid och gör något gulligt men nej, jag härmar henne. Med ett riktigt brett flin i hela ansiktet så sitter jag och härmar hennes gråt vilket gör henne så frustrerad och jag blir ännu gladare. Riktigt kul att se är det! Senare i klippet är jag och min bror ute och cyklar och pappa filmar bort på gatan. Man ser att vi stannat och sitter och meckar med cyklarna och plötsligt flyger jag upp och fly förbannad börjar jag marschera mot stugan och vrålar "NÄ! DEN ÄR LÖS!" - ett av stödhjulen krånglade. Också väldigt kul! Speciellt om man vet hur grov min österlenskånska var när jag var barn, "NÄE! DEN EE LÖUS!". Haha, barn är så jävla konstiga.

Tja, jag antar att man är den man är. Man kan ju försöka ändra på vissa akuta fel men i grund och botten får man gilla det man är skapt till. Det fina med det är ju somsagt att man, sålänge man vet om det, kan vara hur man vill. Men ja, missförstå mig inte nu. Klart att man kan ändras! Jag tänker till exempel börja tycka det är kul att träna någon gång och jag tänker dessutom bli såndär som läser nyheterna varje dag, bli bättre på att fokusera och lyssna när andra pratar med mig. Plus det ska jag bli sån som festar lagom mycket varje gång. Jadå! Men det var kanske det jag menade med akuta fel. Ärligt talat så hade ingen stått ut med mig om jag varit sån.

Här har vi lite kattungebilder så blir vi på lite mindre ängsligt humör och sen sover vi för det är antagligen det som är boven i dramat! Godnatt!