berättelsen om min första dag på jobbet.
Så nu har internet bråkat med oss ett par dagar så jag har bara inte orkat sitta vid datorn vilket säkert gjorde mig gott egentligen. Men jag har inte haft tid för mina dagar har gått åt att vara totalbombad i sängen med en bok och huvudvärk och sen har jag ju faktiskt börjat jobba! Igår var min första dag som dansk arbetare och det var ett äventyr.
14.45 - Var på centralen i relativt god tid för jag hade cyklat som en dåre, gjorde fel när jag skulle köpa biljett så jag betalade mycket mer än jag behövde men det löste sig i alla fall. Det som kändes tråkigast just då var att tåget innan det jag skulle ta hade blivit inställt så det var helt stört mycket folk. Men 15.02 satt jag i alla fall på tåget med fönsterplats och lyssnade på några norrmän som samtalade, roligt språk. Dock så gick ju inte tåget då heller utan där satt jag som en fåne. Då avslöjar rösten på tåget att de inte har någon lokförare, han hade fått ledigt. Jaha, ja men dåså då förstår jag. Det är nu jag börjar kallsvettas... innebär detta att det inte kommer gå förrän nästa tåg ska gå, då kommer jag vara i Köpenhamn fem i när jag börjar 16.00. Hallå där lediga lokförare hade du glömt att det var min första dag på jobbet?
Jag känner den här paniken krypa fram, den jag får när jag absolut inte vet vad jag ska göra för detta var ju inte mitt fel och tiden går. Jag har terapisnack med mig själv och försöker övertyga crazy-self att de inte komma bli arga medans crazy-self går bananas bara precis ett par centimeter innanför.
15.25 så berättar tågrösten gladlynt att de minsann hittat en lokförare så nu ska det bära av! Vilken tur va! Vid det här laget har jag redan gnagt hål på bordet och klöst ögonen ur norrmännen men vi var i alla fall påväg. Men nej, då bestämmer den här dumma nya lokföraren att han ska hoppa över några stationer för att komma ifatt lite eftersom att vi är så sena. Och de valde att hoppa över just den stationen jag skulle av på. Så jag fick byta tåg och klockan blev ett par minuter i 16. Panik. Ringer mamma för att gråta men hon svarar inte. Gråter lite inombords. Hoppar på tåget.
16.08 - äntligen på Fields, inte jättesen men desto mer nervös och oerhört ont i magen. Hur fånigt är det inte att skylla på tågen och FÖRSTA dagen!? Trampar in på Zara och får hjärtligaste välkomnandet och alla skakade ogillande på huvudet åt tågen och tyckte synd om mig. Det var då jag visste. Jag har kommit rätt!
14.45 - Var på centralen i relativt god tid för jag hade cyklat som en dåre, gjorde fel när jag skulle köpa biljett så jag betalade mycket mer än jag behövde men det löste sig i alla fall. Det som kändes tråkigast just då var att tåget innan det jag skulle ta hade blivit inställt så det var helt stört mycket folk. Men 15.02 satt jag i alla fall på tåget med fönsterplats och lyssnade på några norrmän som samtalade, roligt språk. Dock så gick ju inte tåget då heller utan där satt jag som en fåne. Då avslöjar rösten på tåget att de inte har någon lokförare, han hade fått ledigt. Jaha, ja men dåså då förstår jag. Det är nu jag börjar kallsvettas... innebär detta att det inte kommer gå förrän nästa tåg ska gå, då kommer jag vara i Köpenhamn fem i när jag börjar 16.00. Hallå där lediga lokförare hade du glömt att det var min första dag på jobbet?
Jag känner den här paniken krypa fram, den jag får när jag absolut inte vet vad jag ska göra för detta var ju inte mitt fel och tiden går. Jag har terapisnack med mig själv och försöker övertyga crazy-self att de inte komma bli arga medans crazy-self går bananas bara precis ett par centimeter innanför.
15.25 så berättar tågrösten gladlynt att de minsann hittat en lokförare så nu ska det bära av! Vilken tur va! Vid det här laget har jag redan gnagt hål på bordet och klöst ögonen ur norrmännen men vi var i alla fall påväg. Men nej, då bestämmer den här dumma nya lokföraren att han ska hoppa över några stationer för att komma ifatt lite eftersom att vi är så sena. Och de valde att hoppa över just den stationen jag skulle av på. Så jag fick byta tåg och klockan blev ett par minuter i 16. Panik. Ringer mamma för att gråta men hon svarar inte. Gråter lite inombords. Hoppar på tåget.
16.08 - äntligen på Fields, inte jättesen men desto mer nervös och oerhört ont i magen. Hur fånigt är det inte att skylla på tågen och FÖRSTA dagen!? Trampar in på Zara och får hjärtligaste välkomnandet och alla skakade ogillande på huvudet åt tågen och tyckte synd om mig. Det var då jag visste. Jag har kommit rätt!
Trackback
