Klockan är halv fyra och jag ligger fortfarande i min säng och börjar tycka att jag unnat mig klart för den här slömorgonen börjar spåra ur. Tror att det börjat mörkna redan vilket gör att jag antagligen inte kommer ge mig ut och springa idag och det förvånar mig för fem öre. Det är en sådan dag. Det är mörkt och dystert ute så jag behåller rullgardinerna nere och väntar på att det ska bli riktigt mörkt istället så att man inte ser hur grått det är.

Sen kanske jag går upp och gör mig en kopp te och städar. Kanske värmer jag mig en portion lasagne som jag gjorde i lördags. Tittar på tv-tablån och bestämmer vad jag ska se på ikväll, efter att jag städat klart såklart. Kanske tar jag ändå på mig ett par ordentliga byxor och den vita kappan och tar mig en promenad i mörkret. Kanske går jag och köper en liten godispåse för att jag tycker att jag unnat mig det fastän jag inte alls gjort det.

Är ni också så? Är inte hela Sverige så? Vi tycker hela tiden att vi kan unna oss en massa för allt man har genomlidit. Jag unnar mig ett glas vin, jag unnar mig en resa, jag unnar mig ett choklad för det har jag förtjänat efter allt mitt slit. Fast vi åstadkommer inte någonting, det är väldigt få av oss som gör det.

Det slog mig precis att jag missunnat mig själv hela den här dagen.


Mute Math - Electrify