Då är man uppe med tuppen idag för att ta sig till jobb med 17:50-tåget då det är enda chansen för att kunna vara på plats i god tid. Bara det att jag blir lite mindre än två timmar i tid vilket jag själv kan tycka är lite överdrivet. Fast jag hade ju då planerat allt i den minsta detalj så att jag skulle nog hålla mig underhålld under de två timmarna. Jag var mest stolt över att lyckas ta mig upp klockan sju och ändå känna mig levande!

Ni märker att jag använder mig av tempus av förfluten tid här. "Jag hade planerat", "jag var stolt". Varför? Jo, för att nu kläcker mamma precis att hon ska köra in till Malmö så hon är där lagom till tio. Hurra! Borde jag tänka nu. Men detta buttra fanskap blir mest sur på mamma för att hon inte sagt detta tidigare då jag gått upp för tidigt och har redan hunnit kasta i mig en frukost utan att direkt hinna andas.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta.. Först tänkte jag skriva för jag var så himla arg på mamma men jag inser nu att jag inte kommer att få erat medlidande. Ni kommer antagligen bara tycka sämre om mig då jag låter som en jävla brat. Så, nu har jag skärpt mig.